Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 1

— Sålunda, Maugiron, återtog konungen hänande, behagar dig den lilla endast så till vida som hennes behag i mina ögon ej komma att öfverträffa vanliga skönheters? — Ack! Sire jag är verkligen mycket rädd att ers majestät skall finna henne tillbedjansvärd. . — Vi få se, sade konungen men tyst! jag tycker mig höra steg bakom oss... Jag fritager dig från att kalla mig ers majestät. — Må vara, sade Maugiron, som gick förut med snabba steg. För öfrigt närma vi 088... — Ah! Utbrast Henrik III, det är då vid denna gränd? — Ja, huset är bakom denna stora mur. Quslus, Schomberg och dEpernon gingo på tio stegs afstånd. — Maugiron är full af list, sade Qudlus till TEpernon; han skall enlevera flickan för konungens räkning, och som konungen kommer att försaka henne, skall han göra anspråk på henne för sin egen räkning. — Men hon behagar mig också, sade Schomberg. — Nåväl så tag henne då. — Men om hon äfven skulle behaga mig? utbrast dEpernon. Quelus började skratta. — Mina bästa herrar, sade han, hvad jag ser klart i allt detta är att hon skall behaga hela verlden, undantagande konungen och er ödmjuke tjenare... — Du har ej sett henne ännu? — Bah! qvinnorna kunua ej komma mig att begå dårskaper; jag är filosof, jag.