Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 1

Stephen Grey bodde i Södra Wennock, och denne kände honom väl — hur mår ni? Det är kallt i dag! Och hur mär mr Carlton? — Han mår bra, sir, tackar så mycket. Jag skickade nyss in att väcka honom. Hvad? är han ännu icke vaken? ropade sir Stephen litet förvånad. — Ännu inte, sir, om han inte vaknat, sedan Bowler var derinne, och det är ungefär trefjerdedels timma sedan. God morgon, mr Billiter, tillade han, då juristen kom in. Mr Carlton skref ett bref till sin hustru i går qväll, och Bowler har gått med det till henne. Men jag kan inte begripa hvarför han dröjer så länge, om hon inte skrifver ott långt svar. — Ni skulle icke ha låtit Bowler gå med det, afbröt juristen skarpt. Ni skulle ha behållit det här, tills jag kom. Sade jag icke, att jag skulle komma mycket bittida, Jones? Man kan icke lita på er mer än på ett barn. — Hvad skadade det, att jag skickade det? frågade Jones, litet uppskrämd af förebråelsen. Det är kanske inte precist vanligt att låta bref komma ut oöppnade, men man gör hvad man kan för mr Carlton. — Det kan skada mer än ni tror, svarade jurister lika häftigt som han talat dagen förut på rådhussalen Han vill utföra sina egna påhitt och med egna hände föra sin sak. Tänk bara hvilket besvär jag hade i gål för att hålla honom stilla. — Han skref brefvet i går qväll och bad att få det