Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 1

nod vilkor att i beräkningarne upptagas alla enomener som tilldraga sig på ett vidsträckt mråde. Ju mera de meteorologiska observaionerna utsträckas, ju längre de yttersta iaktagelsestationerna i systemet äro belägna från varandra, dess lättare skall det bli att elimi;era lokala inflytanden och att vinna noggrana resultater. Det skall dock ertordras lång id för att göra teorien fullständig, och endast iden skall kunna ådagalägga att man blott fästat sig vid den atmosferiska delen af fenomeet, utan att taga enskiltheter med i räkninsen. Den meteorologiska vetenskapen har såedes till ändamål: 1:0 att finna allmänna lasarne för luftens rörelser; och 2:o att finna le modifikationer som lokala inflytanden åstadkomma i dessa lagar. — Så länge emellertid len första frågan ej blifvit besvarad, kan den undra icke behandlas; och det är likväl denna som vid väderleksspådomar spelar den vigtigaste rollen. I alla tider har franska kejserliga observatoriet sysselsatt sig med meteorologiska observationer och reguliert inregistrerat termometerns, barometerns, hygrometerns Åc. utslag. Ålla dessa siffror tjena dock till intet för den som vill på förhand bestämma luftens förändringar och äro nästan oberoende af luftens allmänna rörelser. Mr Le Verrier, observatoriets direktör, som lifligt insåg detta, beslöt derföre att uppsätta ett nät af meteorologiska observationer, hvars medelpunkt skulle vara Paris. Elektriska telegrafen var en mäktig bundsförvandt vid detta forehafvande, hvilken den ryktbare lärde väl aktade sig för att forsumma, och från år 1856 anställdes regelbundna meteorologiska observationer i 24 franska städer. Kort tid derefter satte sig ett stort antal observatorier i alla delar af Europa i förbindelse med observatoriet i Paris och tillsände detsamma reguliert hvarje morgon underrättelse om de meeorologiska förhållandena i sin nejd. Det är troligt att mr Le Verrier, då han sålunda organiserade de meteorologiska observa tionerna, icke sjelt anade all den vigt de en dag skulle vinna i afseende på förutsägelse at väderleken. Vid den tid då mr Le Verrier först påkallade allmänbeters uppmärksamhet på meteorologiska ämnen hade åtminstone ingen annan någon aning om den vigt, som frågan om vaderleksprognostiga inom kort tid skulle vinna, Om början i, Frankrike gjordes af mr Le Verrier, och om hela äran af att först ha fästat allmänhetens uppmärksamhet vid meteorologien samt att först ha anvisat såsom oundvikligt vilkor för framgång, att man måste göra observationer på vidt skilda ställen, tillfaller honom, så fordrar å andra sidan rättvisan det erkännandet, att det först var i England som man genom direkta observationer sökte förutsäga väderleken. Amiral Fitz Roy delade Storbritanniens kuster i sju isometeorologiska distrikter. Hvar och en af dessa regioner eger ett eller flera meteorologiska observatorier försedda med nödvändiga instrumenter. Hvarje dag sänder hvart och ett af observatorierna pr telegraf underrättelse om barometeroch ter mometerståndet, om vindens riktning och styrka, om himlahvalfvets och hafvets tillstånd o. 8. v. och det är med tillhjelp af dessa observalioner man hvarje dag beräknar den väderlek som troligen skall inträffa följande dag. Då de i England herrskande vindarne variera emellan nordost och sydvest, begagnar sig amiral Fitz Roy af deras riktning för att sluta sig till det meteorologiska fenomenets troliga gång. I sina kalkyler abstraherar han från lokala fenomener och försöker att så mycket som möjligt se bort från de variationer, som framkallas af den ifrågava