Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 1

förklara om och huru hon funnit brefvet. Malfva staden fann detta orimligt, men det stegrade dock sinnenas jäsning, och det var helt naturligt, att alla stego mycket bitida upp och åto frukost vid ljus. Läsaren erinrar sig väl, att det var vid midvintern, då dagarne äro kortast. Kanske var sir Stephen Grey den af alla i Södra Wennock, som hyste det djupaste deltagandet för den anklagade. Få män voro mera välvilliga än han. Han tänkte icke på den mörka berättelsen om det brott och det bedrägeri, som föröfvats, han tänkte på den olycklige fången, som satt ensam i sin cell, sedan hans skuld uppdagats, och han längtade: efter att — om möjligt — minska hang vanära och lidanden, så vidt det stod i hans makt. Derför tog sir. Stephen på sig sin hatt och gick till häktet, så snart han helt hastigt frukosterat vid sin brors bord. Just då marscherade hr poliskonstapeln Bowler hem helt sjelfförnöjd, efter att ha uträttat sitt ärende i Cedar Lodge. När Stephen Grey kom till häktet från ett håll, sågs juristen Billiter nalkas det från ett annat, och den tjensthafvande poliskonstapeln började, då han fick se dem, att tänka, det han borde väckt sin fånge tidigare. Han skickade en konstapel att göra det straxt. — Laga att han genast stiger upp, och kom tillbaka och bär in hans frukost, befallte han. Och säg honom att juristen Billiter är på väg hit. God morgon, sir Stephen! — Nå, Jones, ropade sir Stephen på sitt öppna och vänliga sätt — ty karlen hade varit vid polisen redan då