Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 1

De gamla meteorologerna sysselsatte sig id sina undersökningar föga med andra fewomener än dem, som förekommo i närheten af leras observatorier. De riktade företrädesvis in uppmärksamhet på vexlingarne i atmosfeens tryckning, i temperaturen och luftens fukighet, och genom jemförelse emellan observationernas resultater och instrumenternas utslag härledde de mer eller mindre hypotetiska reglor, hvilka understundom, vare sig af slump eller i enlighet med teoriens naturliga konseqvenser, gåfvo rätt anmärkningsvärda resultater, som uppmuntrade observatörerna att fullfölja den väg de inslagit. Men sjelfva be skaffenheten af dessa arbeten var skadlig för vetenskapens framsteg, emedan deras iakttagelser voro allt för lokala och följaktligen bestämda af en mängd särskilda omständigheter, mycket variabla i och för sig sjelfva och svåra att bestämma. Utan tvifvel skulle en serie observationer, under flera sekler gjorda på ett och samma ställe, kunna lemna vissa ganska noggranna lagar och göra det möjligt att i detalj bestämma ställets meteorologiska egenheter. Men det oerhörda arbete man måste underkasta sig för att finna dessa, skulle blott kunna gagna den plats, för hvilken det blifvit utfördt och vara fullkomligt odugligt för att bestämma tillfälliga förändringar i atmosferen. Det skulle för genomförande af denna metod fordras en mängd observatörer, då hvarje berg, hvarje högre punkt på jordytan kunna föranleda förändringar, och likväl skulle det vara nära nog omöjligt att bestämma luftens allmänna rörelser. Meteorologien kunde ej göra några framsteg på denna falska väg; också har nittonde seklet, oaktadt menniskan alltid sökt att förutsäga väderleken, funnit den meteorologiska votenskapen i dess barndom och blifvit nådsakadt att bygga den på en ny grund. Det är bekant (Göteborgs-Posten har äfven för någon tid sedan meddelat sina läsare denna teori); att man, eger ett säkert medel att befria sig från lokala inflytelser genom att observera atmosferens högt belägna luftlager i stället för dess närmast jorden befintliga. Mr Biot är, tro vi, den förste som insett att man genom dotta medel lätteligen kan uppfatta atmosferens allmänna fenomener, härflytande från de lagar som bestämma atmosferens jemnvigt. Andra utmärkta meteorologer ha kommit till samma slutsats, och kändt är hurusom denna id att observera tilldragelserna i höjden blifvit utförd af fransmannen Coulvier-Gravier, hvilken observerar stjernfallens gång och deraf sluter sig till de vindar, som herrska öfverst i atmosferen och hvilka omkring halftannat dygn senare inverka på barometern samt således äfven på luften närmast jorden. Då ändamålet med sådana observationer som de sistnämnde är att befria sig från alla lokala inflytanden, tyckes det som skulle alla systemer som gå ut på samma sak ha samma teoretiska värde. Men är det väl möjligt att lemna lokala inflytanden ur räkningen utan att höja sig öfver jorden, utan att lemna de regioner, hvarest dessa inflytanden uppenbara sig? — Härpå måste man ur absolut synpunkt svara nej; men man kan dock genom att gruppera observationer, som blifvit gjorda öfver ett stort område, och genom att jemföra dessa observationer icke just med hvad som inträffar på ett bestämdt ställe utan med det allmänna fenomen hvars skådeplats hela området varit — man kan, säga vi, eliminera en stor mängd tilifälliga omständigheter och göra sig ett temligen noggrannt begrepp om atmosferens all. männa rörelser. Sålunda kunna de lagar, åtminstone de mest vigtiga af dem, som bestäm ma jemnvigten i den gasocean, hvilken omgif ver oss, direkt erhållas genom observationer