Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 1

XIX. Uppskofvet i målet. Afskriften af beviset för Lewis Carltons och Clarice Beauchamps vigselakt, som ägt rum i början af juli 1847 uti St. Pancras gamla kyrka, lemnades sålunda fram. Sittande på domarebänken sågo magistratspersonerna på dokumentet, och den ene räckte det till den andre, seende på mr Carlton. Så var det. Det var vigselattesten som visade, att denne herre varit gift med det olyckliga fruntimmer, som han hade sagt sig ej vara bekant med och som — det kunde ej mera betviflas — han hade mördat. Magistratspersonerna sågo på mr Carlton. Hans utseende hade förändrats så pass som ett så lugnt ansigte kan förändras, och en person med liflig fantasi kunde ha sagt, att hans raka hållning försvunnit. Han visste, att allt var förbi, att hvarje försök att kämpa mot sitt öde och de fällande fakta, som hopade sig öfver honom, skulle vara fullkomligt fåfängt. Ickedestomindre hämtade han sig efter den första bestörtningen, rätade på sig och visade sig kall, bestämd och redo att hålla ut till det yttersta. Bland alla de ögon, som voro riktade på honom, voro Frederick Greys de, som han minst gerna mötte; han erinrade sig den unge mannens öppna, rättframma anklagelse mot honom för åtskilliga år sedan. Den person, som kommit med papperet in i domsalen, framkallades och fick gå vittneseden. Han sade att han hette James Chesterton och hade varit kontraktsbun