Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 1

lefver i friskt minne, kunna slå an. En viss matthet hvilade äfven öfver både scenen och salongen, hvilken för ett ögonblick atbröts på ett opåräknadt (3) sätt då en på maskeradbalen uppträdande Pierrot tappade — icke koncepterna, utan helt enkelt pantalongerna, och vid sin hastiga reträtt mellan ett par kulisser blef i tillfälle att på det otvetydigaste lägga i dagen sin extraktion från den kakuasiska racen. Från samma representation berättas att en beundrare af andras egendom (eller måhända en anhängare af den nya helsningsreformen) icke aktat för rof att lägga sig till den hufvudbonad, som tillhörde ordningens förste väktare här på platsen. Det kan man kalla att ha bitit hufvudet af skammen! Hvem känner ej det gamla skämtet om bössor, så konstruerade att man med dem kan skjuta om hörnet? Det gifves ett annat slag af gevär, synrör, genom hvilka individer af båda könen pläga kasta mördande blickar på sina vänner och fiender — i teatersalongen. En optisk instrumentmakare i Köpenhamn har nu lyckats konstruera en teaterkikare, medelst hvilken man, då den hålles för ögonen, samtidigt kan se lika bra åt sidorna som rätt fram. Det ligger i sakens natur, att sådana kikare komma de åskådare väl till pass, som älska att, under det de låtsa betrakta scenen, likväl kunna kasta en förstulen blick i sidologerna, och till detta oskyldiga nöje begagnas nämnde kikare vid det här laget allmänt i Paris. Uppfinningen anbetalles åt sådana teatrar der det kan vara mera angenämt att beskåda salongen än scenen, och sådana finnas nog litet här och hvar. Apropos, man berättar med anspråk på tillförlitlighet, att egarne af Gamla Teaterhuset lära vara betänkta på att derstädes ånyo aptera en teatersalong för den händelse Åhman-Pousetteska sällskapet skulle vara hugadt att under nästkommande vinter, då det är utestängdt från Nya Teatern, gifva representationer härstädes.