Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTKIYCKERI. um os—— L— staden) i grunden hefunnits vara ihålig och maskstungen. Våra nykterhetsifrare, hvilka elest bruka ha ögonen öppna, torde svårligen kunna drömma om att den nya reformen äfven skulle kunna komma att ha ett icke obetydigt inflytande på förtärandet af spirituosa, synnerhet vid universiteterna. Nykterheten? Ja, hvad säger ni om alla brors-skålarne, tror ni icke att de skulle lida ett betydligt afbräck på saken. Åtminstone skulle man aldrig behöfva höra dem motiveras på den mera uppriktiga än just så särdeles artiga grunden att den ärade proponenten skall slippa att slita ut sin nya hatt. Och det behöfs minsann icke obetydligt med punsch till brors-skålarne både i Upsala och Lund! Aftonbladet föreslog häromdagen att de personer, som intressera sig för saken och vilja införa den äfven i brefskrifning, skulle å sina brefpapper låta anbringa orden: anhängare af tilltalsreformen, och knappt har detta förslag blifvit framkastadt, än från flera håll spekulativa pappershandlare (deribland här i staden hr Daniel Heyman) annonsera om att de tillhandahålla dylikt papper. Hvad vårt samhälle specielt beträffar, så äro vi öfvertygade om att såväl tilltalssom helsningsreformen skulle kunna ganska lätt genomdrifvas, enär klingande valutor här äro dessbättre mera allmänna än klingande titlar och helsningssättet sedan gammalt haft namn om sig att vara engelskt. Väderleken fortfar att vara ombytlig och otreflig, och den hade icke precis orätt som häromdagen anmärkte att man borde sofva om dagarne och vara vaken om nätterna, ty lika mörkt, duskigt och influensinbjudande som väder och väglag presentera sig på dagarne, lika romantiska och förtrollande ha nätterna varit med deras klara månsken och torra, vinterliga luft. Att i våra dagar hoppas på en af de gamla trefliga nordiska vintrarne tyckes icke vara stort lönt. Förgäfves inrättas här en G. S. K. (Klubbens tafla i Josephis fönster har gifvit anledning till denna uttydning af initialerna: Ger Skräddaron Kredit?) förgäfves låter man taflor med påskrift: Varning för svag is stå qvar vid våra hamnkanaler långt sedan icke en isbit finns att skåda i hela hamnen, intet hjelper, inte ens att tala om den snön som föll i fjol! Tack vare mildvädret företer emellertid vår skeppsbro en betydligt lifligare anblick än eljest vid denna årstiden. Angfartyg komma och gå, från Rio anländer den ena kaffelasten efter den andra och med en viss förnöjelse ränna de resp. emottagarne eller deras commiser sina spjut i de oskyldiga kaffesäckarne, allt under det de på det mest öfvertygande sätt försäkra att bättre kaffe har icke kommit till Göteborg på många år! Det vore ju också högst infamt att tvifla på friskheten hos de bönor som ankommit med Telegrafen eller styrkan hos dem som hitförts i Fylla. Veckans evenemang har obestridligen varit d:r Sturzen-Beckers föreläsning å Mindre Börssalen. Det var att förutse att den genialiske förfaattaren skulle komma att som föreläsare samla en talrik publik, och att döma af de otvetydiga förtjusningsexklamationer, hvilka höras från hvarjom och enom som haft tillfälle att åhöra denna första profbit af den läckra litterära anrättningen, torde de återstående föreläsningsdagarne komma att betraktas som verkliga festdagar för mången i vår, hvad själaspisen angår, nog torftiga stad. Efter många omsvep gick ändtligen operan Gustaf III sistl. fredag för första gången af stapeln. Denna opera har, som bekant, icke fått uppföras i Stockholm, på sjelfva scenen för den tragiska händelse den behandlar, och fordrar en mycket illusorisk representant för att i Sverige, der tjusarekonungen ännu