Göteborgsposten – 13 januari 1865, sida 1

GOTEROKG, Pe: k. HONNIEKS BVC — 2! AWA— —— 2 — li alltför långt. Favoritism, sinecurer, försnill1 ingar och andra bedrägerier hörde till dagrdningen. De som på detta ställe åtnjöto j: armhertighet erhöllo, i stället för att bli födda, I! tt dagligt understöd som ej gick upp tilll ostnaden för deras underhåll. De voro nöjdal: ned att mottaga detta, ty till största delen oro de personer, hvilka det redan var ett nissbruk att taga emot på stället och som rån detta hem efter eget behag bedrefvo sina sfta skandalösa yrken, medan tjenstemännen toppade vinsten på affären i sin ficka. Dessttom var den otillåtliga vinst man gjorde på kötseln af inrättningens komplicerade egendom santlig. Den eger till exempel ensamt i Neapel )80 delar i husegendom, hvilka af olika välgöare blifvit till densamma testamenterade. Dessa lelar bestå ofta blott af våningar ofta äfven insamt af ett rum. Att sköta en så spridd pgendom fordrar naturligtvis en nästan öfvermensklig vaksamhet. För omkring sex må nader sedan tillsattes en ny direktion af verkligen utmärkta män, hvilka egna en prisvärd energi åt renandet af detta Åugiasstall. De svårigheter, med hvilka de måste ha att strida, skall nödvändigtvis i hög grad försena deras arbete. För att kunna utföra verksamma reformer måste de till en början ha ett nytt reglemente, ty enligt det gamla ega de ej rätt att tvinga hjonen till disciplin. Hela stället är genom detsamma ett sjelfsväldets hem. I detta ögonblick finnas der 4,100 hjon, at hvilka en stor del varit der haltva sitt lif. Denna del skulle det vara orätt att genom godtycklig handling drifva ut. Vidare finnas der svärmar at funktionärer, som i kraft at de gamla vanorna ha bott der med sina familjer i en mängd af år, hvilkas lifsuppehälle är alldeles beroende på deras löner och som ej genast kunna köras på porten. Allt detta utgör en samling häfdvunna rättigheter till missbruk, så invecklade och så utgrenade, att man fullkomligt kan fatta en af direktörernas yttrande, att allt sedan han tillträdt denna plats hade allt det krångel han haft att utstå då han sökte utreda denna invecklade härfva at länge sanktionerade missbruk, bedrägerier och komplotter förjagat sömnen från honom. Nå gra förträffliga reformer ha emellertid blifvit utförda. Ingen person intages nu som ej är fullkomligt oförmögen att försörja sig sjelf och som ej är infödd i Neapel. Ett undantag göra dock blinda, döfva och stumma, som intagas hvarhelst de äro födda. De yngre af båda könen äro inlogerade i särskilda afdelningar af byggnaden och äro noga afskilda från all beröring med de äldre och förderfvade. De upptostras och undervisas der omsorgsfullt. Man ämnar äfven att inrätta en normalskola, i hvilken man skulle kunna uppfostra unga personer, passande att bli lärare, på hvilka här nu är stor brist. Ingenting kan i något hänseende vara bättre organiseradt än dessa nya departementer. Förut inflöto, som sagdt, 34 mill. fres om året till välgörande inrättningars kassor, medan 13,000 personer öppet och utan att hindras bedrefvo tiggaryrket i dess mest anstötliga form, då en enskild person, temligen framskriden i ålder, utan egen förmögenhet, endast lifvad af en stark känsla af pligt och fosterlandskärlek, beslöt att taga i tu med detta rysliga onda. Polisauktoriteterna, till hvilka han först vände sig för att få lagens utslitna bokstaf omot tiggeriet i gällande kraft, höjde på axlarne; — tiggeriet hade blifvit ett erkändt privilegium, och i det ögonblicket hade auktoriteterna för mycket svårigheter att sysselsätta sig med för att känna sig benägna att ytterligare öka sin impopularitet bland de lägre klasserna. Don Leopoldo Rodino, ty detta är namnet på denne gode medborgare, försökte då att genom enskilda associationer ut