Göteborgsposten – 12 januari 1865, sida 1

sade till Achab: ÅJag vill utrota ditt hus liksom Jerobeams etc. —, men utbrister äfven: Ve öfver den, som höjer svärdet, för att höja sin egen slägt — må det falla och slå honom likt himlens blixt. Ve öfver den, som gör det af hämnd och hat, ve, ve, öfver alla dem, som göra det i otro och förhärdelse! — Någon annan uppmuntran kan jag icke gifva eder. Scenförändring, och vi förflyttas till Maria Stuarts :cabinet de repos, der skratt, sång; harpospel råda vid bägares klang och läcker aftonvard. Efter en stund kommer Darnley något rusig, tager en stol och sätter sig bakom drottningen. : Skaldens följande behandling af scenen vid mordet på Rizzioj följer troget historien : och är i dramatiskt hänseende mästerligt tecknad samt af stor scenisk effekt. För att emellertid i någon mån minska Darnleys låghet, har skalden låtit denne intalas, att han genom en sådan handling at kraft skulle vinna Maria, som älskade kraftig och manlig ka: rakter. : Ev hvar känner Darnleys dubbelförräderi mot sina medsammansvurna som han bedrager, förhexad at Marias visade ömhet och i tron att han genom sin kratt slutligen besegrat henne. Han räddar henne. I tredje akten äro vi åter i Knoxs hus. Söndersliten af inre qval, kommer Darnley till honom, för att söka tröst och lindring för hjerta och själ. Knox riktar hans tankar för Jesu skull mot Gud och lär honom att i förtröstan på denne bära lidandets tunga. Nu inträder i handlingens gång Marias förhållande till Bothwell, hvilket historien brännmärkt, men skalden mildrar. Han låter drottningen i ett ögonblick af hänförelse öfver Bothwells kratt, kyssa honom; denna kyss var Darnleyes dödsdom. Darnley är sjuk, drottningen besöker honom, det goda förhållandet tyckes åter ha inträdt. Hon lemnar honom sftör att bedja för dem båda — Darnley mördas. Maria Stuarts uppförande, säger Mignet, då ögonblicket tör mordets verkställande nalkades, var så beskaftadt, att det bekräftar de anklagelser, som falla henne till last, dels på grund af vittnenas intyg och de medbrottsligas bekännelser, dels i anledning af hennes egenhändiga bref. Historien framställer drottningen tjusad af passlon för Bothwell, hvars mord på Darnley hon ej hämnades. Ja, innan Bothwell ännu ens af domstolen frikänts, undertecknade hon med honom ett äktenskapskontrakt och skref till honom glödande sonetter, såsom : Vous ignorez Famour que je vous Porte, Vous soupconnez quautre amour me transporte, Vous estimez mes paroles du vent, Vous depeignez de cire mon las coeur, Vous me pensez la femme sans jugement, Et tout cela augmente mon ardeur. ÅAf historien finna vi äfven, att Maria öfverenskom med Bothwell om att låta enlevera sig. Björnstjerne Björnsson deremot, och gifver dermed äfven mera dramatisk tärg 3t det hela, friställer Maria från medvetenhet härom och låter henne ledas at Bothwell, för att få skydd för henne och hennes son, utan att ana hans passions anslag. 1 en skakande effektrik scen med en mästerlig dialog låter han Bothwell tvinga Maria att underteckna konraktet. Men nu är ätven Bothwells makt oruten. Rytt uppror och förräderi. Maria ser sin och sin nye makes vanmakt och utbrister nspirerad: Nu är det forbi mod Maria af Skotland, — nu börjar historien om Maria Stuart! Hon blir fången. Hennes broder Murray, le sammansvurnas anförare, tager det kongl. aneret, då Knox framträder och uttalar dessa ord, genom hvilka dramats högre Försyn framräder, iden i verldshändelserna: