Göteborgsposten – 11 januari 1865, sida 1

— Ack mylady — jag hörde något om mord, och att de skulle föra herrn inför magistraten, der han skulle förhöras. Ä Hon trodde icke detta; hon skrattade åt JonathanMen just då kommo de åter ut, och mr Carlton gick emot henne. Hans utseende kom hans hustru att svigtande stödja sig mot dorrposten. kller var det hennes egna obestämda farhågor, som skrämde henne? — Laura, jag går till rådhuset i affärer. Jag kommer igen så snart jag kan. — 0, Lewis, hvad är det: Jonathan säger, att det är något om mord. — Sådant orimligt prat! utropade han vresigt. Det är ett löjligt misstag, som jag snart skall rätta. Var icke enfaldig; jag är hemma vid middagen. Han hade ej tillfälle att säga mer. Det tycktes vara ett ögonblicks verk. Mr Carlton gick ut och gick uppåt gatan med den ene poliskonstapeln bredvid sig och den andre bakom sig. Lady Laura, som var ytterst förvirrad, icke minst med anledning at det plötsliga i tilldragelsen, såg sig omkring för att få upplysning om hur saken hängde ihop, men alt hvad hon såg var Jonathans af förskräckelse stämplade ansigte; han var lika mycket bestört som sin matmor. Häftigt och följande ögonblickets ingifvelse störtade hon ut till porten vid gatan, som om hon skulle få reda på förhållandet derigenom. Det var precist såsom sjömansearlen skulle ha handlat.