Göteborgsposten – 11 januari 1865, sida 1

att taga ståndet, och som oftast gjorde afsedd verkan, bestod helt enkelt deruti, att han anslog ståndets intressen. Ju krassare han i den riktningen uttalade sig, desto flera instämde med honom. I allt satte han Norrlands fördelar främst; men för att befordra dessa gjorde han dock ofta väl boräknade koncessioner i andra riktningar. Ihärdig kämpe vid de föregående riksdagarne mot förslaget om de jordegares inrymmande i bondeståndet, hvilka icke längre tillhörde annat riksstånd, och afvogt sinnad mot alla inom och utom ståndet, som ogde större bildning än den ganska torftiga som han sjelf egde, skulle nåmnde förslag sannolikt äfven vid sistlidne riksdag hafva förkastats, möjligen dock med min dre röstöfvervigt än tillförene, om icke justitieministern ett par dagar före frågans slutliga behandling till sig uppkallat Erik Ersson, Per Nilsson trån ESpö och några till bland itrarne för bondeståndets renhet-, och oforbehållsamt meddelat dem, att representationstörslagets framläggande i icke ringa mån vore beroende på bondeståndets beslut i den törst omförmälda frågan. Ehuru motvilligt, nödgades då Erik Ersson och de andra talla undan, emedan bondeståndet allt för mycket gifvit på hand i reformfrågan, hvilken antagit karakteren af en dogm i det fjerde ståndet. Men huru förklara att en person, såsom fallet är med Erik Ersson, utan några utmärktare själsegenskaper, utan bildning och utan egentlig talaresörmåga, har kunnat tillvinna sig ett ganska stort inflytande i bondeståndet — torde någon fråga. Då afven jag gjort detta spörjsmål har man svarat mig: pluraliteten inom bondeståndet betraktar med afundsamt misstroende all bildning, hvarhelst den finnes. Eges den af någon inom ståndet, hvilken derjemte icke tillhör de rena böndernas klass (hvilken äfven utgöres af ett slags aristokrati, ingalunda den minst ofördragsamma och anspråksfulla) lärer han aldrig kunna påräkna något större eller varakigare inflytande, hvaremot detta ganska lätt tilldelas den som blott gör sig till målsman för pluraliteten, uttalar dess åsigter och anslår dess intressen. Tillförne, då de politiska frågorna inom alla stånden omtattades med vida större värma än nu för tiden, då kampen fördes om liberala och konservativa grundsatser, grupperade sig representanterna i bestämdt åtskilda läger. Men dessa äro numera upplösta, sedan de materiella intressena blitvit mera utpreglade, hvarigenom riksdagarne ha blifvit i hög grad andefattiga. Den egna nyttans evangelium predikas numera ganska oförbehållsamt inom alla stånd och samhällsklasser, och ingalunda minst högljudt inom bondeståndet. Vid de senare riksdagarne ha de stora samhällsfrågorna undan trängts af de provinsiella jernvägsintressena, hvilka antagit karakteren af en kronisk sjukdom och beklagligen utgjort ett verksamt korruptionsmedel. Under sådana forhällanden ha de flesta folkvalda representanternas sträfvanden gått ut på att bereda sin ort eller sin stad — fördelar. Resultatet deraf i bondeståndet var isynnerhet vid sistlidne riksdag, dels än att om, debatterna stundom fördes med mycken häftighet, så erbjödo de dock sällan något af verkligt intresse för den stora allmänheten, och dels att allenast fraktioner bildade sig som med hvarandra köpslagade, men utan några egentliga anförare, enär hvar och en ville synas verksam för sin orts bästa och för ingen del afstå äran för det, som i den vägen uträttades åt någon annan. I sådana frågor som icke vore hanforliga under de materiella intressenas vidsträckta område, kan deremot icke nekas att bonde