Göteborgsposten – 10 januari 1865, sida 2

sgande denna begrafning följdes, vittnar den massa menniskor af alla åldrar och stånd, som uppfyllde Domkyrkan. Efter aktens slut i kyrkan, kl. 1(,3, beledsagades den döde till kyrkogården, der han nedsattes i sitt sista hvilorum. Till de på Stockholms nationssal församlade gästerna utdelades verser, deribland ätven dylika författade af sign. Daniel. Sjöfarten i Öresund. Under året ha förarne af 6,720 fartyg varit i land i Helsingör. Med afseende på nationaliteten voro af dessa: 2,398 engelska, 1,815 norska, 846 holländska. 670 svenska, 272 ryska, 257 franska, 141 danska, 141 preussiska o. 8. v. Från Nordsjön kommo 2,527, från Östersjön 4,193. Trots kriget har antalet fartyg 1864 varit större än 1863, då det var 6,145 och än 1862; då det var 6,025. En ovanlig tilldragelse berättas i Östgöta Correspondenten från Åtvid. I denna församling finnes neml. en kyrkovaktare vid namn Bergfast, nu mellan 70 och 80 år gammal, hvilken deltog, såsom vargering, åren 1808 och 1809 i fälttåget mot Ryssland. I bataljen vid Sätvar träffades han af ett musköttskott i högra foten, vid sidan om vristen, som lade honom en längre tid på sjukhuset, men hvarifrån han utgick frisk och tog efter krigets slut tjenst vid Andra Lifgrenadierreg:tet. Som grenadier deltog han i 1814 års fälttåg i Norge. Något af åren 1840 eller 41 tog han afsked ur krigstjensten samt blet anställd som kyrkovaktare i Åtvid, hvilken befattning gubben ännu innehar. Efter blessyren vid Säfvar har han visserligen emellanåt lidit i foten, särdeles mot väderskiften, utan att dock urståndsättas att uppfylla de skyldigheter, som åtföljde dels hans 30 års långa soldatlif och dels sedan ålegat honom såsom kyrkovaktare. Emellertid insjuknade gubben i sistl. Okt. månad i en stark blessyrverk samt blef sängliggande en månad, då, för att så uttrycka oss, foten — födde en musköttkula. I 54 år har han således burit den. Kulan hade träffat vristen, men under årens lopp skridit nedåt och framkom nu ur sjelfva fotbladet. Ny veckotidning. Om några dagar utkommer från Herman Halls boktryckeri i Jönköping profnummer af en ny tidning vid namn Jönköpings-Posten, hvilken kommer att utgifvas hvarje Lördag eller om helgdag då inträffar, dagen förut. Dess innehåll skall, enligt dess anmälan, lämpas isynnerhet för arbetsklassen, som har föga tid till tidningsläsning, och skall bestå af notiser i kommunala, politiska och kyrkliga frågor samt kristliga följetongsartiklar m. m. i evangelisk-luthersk anda. Från Helsingborg skrifves den 7 d:s: Stormen har sistl. Onsdag och Thorsdag gjort åtskilliga utskärningar i härv. jernbanefyllnader utan att någon vidare skada eller förlust deraf förorsakats, enär den utskurna jorden stannat inom den utlagda stenfördämningen, ett område som i alla fall skulle fyllas. Denna lilla förkänning af de stormar, som stundom rasa härstädes, tyckas emellertid visa behofvet af att stenfördämningarne med det allra första förstärkas och höjas, helst man vid denna årstid kan motse möjligen svårare stormar än den nyss här öfvergångna. — Handtverkarnes klubbs familjejulfest firades i går af 490 personer, hvaribland 258 barn. I likhet med föregående årens julfester var äfven denna mycket lifvad. Barnens dansar varade till kl. 9, under hvilken tid det rikhaltiga jul trädet beröfvades sina små presenter, som genom lottning utdelades åt barnen, så att hvarje erhöll någon gåfva af större eller mindre värde. Efter kl. 9 fortsattes dansen af de äldre ungdomarne till kl. 1. Kristianstads stadsfullmäktige. Vid sistl. Thorsdag förrättadt val till ordf. och v. ordf. för Kristianstads stadsfullmäktige återvaldes till ordf. hofrättsrådet G. Bergenstråhle och till v. ordf. assessor A Bergström. Medalj. Skaraborgs läns hushållningssällskap har tilldelat sin medalj i silfver åt hrr Nyqvist Holm på Trollhättan, för deras vackra utställningar vid länets landtbruksmöten och för deras gagnande verksamhet i öfrigt inom Skaraborgs län. Olyckshändelse. Från Skara skrifves d. 7 d:s: En olyckshändelse, högst beklaglig till sina följder, och som ytterligare visar tanklösheten i att lemna barn (hvilket uttryck kanske likväl icke bordt användas här) utan