Göteborgsposten – 10 januari 1865, sida 1

föroträde. Der medgafs, och ärendet föredrogs inom stängda dörrar. Emellertid gjorde mr Carlton sin morgonrond och pratade vänligt med sina patienter, fullkomligt okunnig om att just då en stämpling, som hans fiender uppgjort mot honom, började verka. 0, om någon medlidsam ande ville i en sädan farans stund varna oss! Kunde icke en af de andar, som sägas klappa i våra bord, komma att klappa i våra hjernor? De skulle då uträtta något godt. Ingen vänlig ande klappade i mr Carltons. Han gjorde sina besök åkande från hus till hus och återkom något tidigare än vanligt. Den smittosamma sjukdomen aftog i Södra Wennock lika hastigt som den uppkommit, och läkarne hade, jemförekevis taladt, nu godt om tid. Mr Carlton gick uti apoteket, såg i boken, der besöken upptecknades, raspade några beställningar af medikamenter, som mr Jefferson skulle tillreda när han kom, och gick in i matsalen klockan ett. Lady Laura var der. Det var första gängen hon kommit ner sedan hon blifvit sjuk, d. v. s. första gången som hon kommit ned till någon bestämd måltid. Hon höll just på att sätta sig vid frukostbordet, och det hände så sällan att hennes man kom och deltog i gaffelfrukosten, ut hon säg undrande på honom. — Ah, se Laura nere vid frukostbordet igen! Det xläder mig, min vän. Han talade gladt, hjertligt och kärleksfullt, och annorunda talade han mycket sällan till sin hustru. Den tid