Göteborgsposten – 5 januari 1865, sida 1

saken kom till hennes öron, började hon halft misstänka mr Carlton för det värsta. Läsaren erinrar sig måhända det lilla tösällskapet hos mrs Smith. Ilan minns kanske, att då Judith gick från Tuppers hus mötte hon mr Carlton, som åkte dit, och han minns kanske också, att det nämndes, att mr Carlton återvände fran det besöket vid daligt humör, med anledning af några småsaker, som tilldragit sig der. Till hans stora förargelse började enkan Gould — som han sällan hade äran att räka i enskilda sällskap — att tala om mrs Crane. Hon kunde tala så mycket som två, och hon hade ej den ringaste takt. Hon vidrörde öppet den omständigheten, att mrs Smith var den som bortfört barnet, och talte om det förflutna på ett sätt som ingalunda behagade läåkaren. Mrs Pepperfly, som också var der, ansåg det ej vara orätt att instämma, då det taltes öppet, och de begge fortsatte sin duett så länge som mr Carlton såg om barnet, hvilket mrs Smith hade på sitt knä, der hon satt i köket. Mrs Goulds slutanmärkning rar dock den retsammaste. — Jag kunde ha sagt, att hon var bekant med er, då hon kom till Södra Wennock, mr Carlton. Det var på det här sättet. Mrs Crane — Likaren vände sig om och sag skarpt på enkan Gould. Om blickar kunna få folk att tiga, skulle enkan Gould tystnat da. Men hon förstod icke mr Carltons; hon hade ingen takt. Mrs Crane frågade hvilka som voro doktorer här, och jag talte med henne om herrarne Grey och Carlton. Då skrifver hon en biljett till mr Carlton och ber mig