Göteborgsposten – 4 januari 1865, sida 1

och band dem kring hakan och kinderna. Jag hade på mig svart mössa, derför att jag sörjde det fruntimmer jag tjenat hos, och när jag speglade mig, tyckte jag, att jag såg ut som om jag kunde skrämma folk. Mitt svullna ansigto, som var blankt och blekt och tjockt, mina svartz ögon, som sågo svartare ut än vanligt och det luddiga plyschet kring ansigtet gjorde att Jag såg hemsk ut. Bevart mig! utropade Margaret när kom ner, hvad har dv gjort med dig? man kan tro att ett par polisonger växt på dig. Och hon hade nästan rätt, ty den lilla svarta spetskan. ten nästintill ansigtet och det ruggiga plyschet bakom lik. nade verkligen ett par polisonger. Jag var mycket trött men jag kände, att jag inte kunde sofva, och efter att ha suttit en stund hos Margaret, sade jag, att jag skulle gå ir och höra efter, om mrs Crane ville ha mig aft göra något mer, och sen komma tillbaka och lägga mig. Liksom förra qvällen såg jag sköterskan och mrs Gould äta qvällsvard eller rättare sagdt, jag såg dem sitta vid qvällsvardsbordet ty de tycktes redan ha ätit. Jag gick sakta upp, och di jag visste, att de begge två voro nere, blof jag förvånad när jag fick höra, att någon rörde sig i förmaket. Den första tanke, som föll mig in, var att mrs Crane varit sö oförsigtig, att hon gått upp efter något, som hon ville ha och jag tittade in, ty dörren stod på glänt. Det var inte mrs Crane; hon låg i sin säng, och dörren mellan begge rummen var stängd, utan det var mr mr Carlton. Ljuset stod på kaminhyllan, och han stod bredvid chiffonieren Han hade en liten, mycket liten flaska i handen och satte en kork i den, och sedan stoppade han den i sin västficka y