Göteborgsposten – 3 januari 1865, sida 1

ty då och då undsöll henne ett och annat ord — tycktes han ha flyttat från London och bodde på landet. Stundom kom han fill London, och det gjorde hon ingen hemlighet af, utan gick då ut och var borta en dag eller två. Men jag fick aldrig veta, hvar hon då var. — Hvad för utanskrift stod på hennes bref? frågade Jane. Hon mäste ha fått bref. I — Inga bref kommo fill mitt hus; hon brukade gå till postkontoret i Islington och hemta dem. En gång, då hon väntade ett bref och var för sjuk att sjelf hemta det, skickade hon pigan efter det. Jag såg brefvet i dennas hand, när hon kom tillbaka; det var adresscradt till 0. On — I stället för Clarice Crane, tänkte Jane. Det kunde dock lika gerna varit i stället för Clarice Chesney. — Mot mars, fortfor mrs Smith, blef hon orolig; hon väntade att bli sjuk i maj, och hon ville inte ligga så längt ifrån sin man. Hon sade, att hon skulle resa till det ställe, der han var, antingen han ville det eller inte. Han hade sagt, att hon inte skulle resa — så berättade hon för mig, och jag afrådde henne derifrån; jag trodde henne inte vara stark nog att resa. Jag var då mycket bedröfvad, ty mitt barn hade dött, och hvad min man angår, så trodde jag att han aldrig skulle kunna lugna sig. När gammalt folk, som vi voro, bli välsignade med ett barn för första gången, äro de så förtjusta i det och så stolta deröfver som en hund öfver två svansar. Nånå, tillade mrs Smith likgiltigt, i det hon gned niäsan, det är förbi