Göteborgsposten – 3 januari 1865, sida 1

— 2 2? 6— äq5 — ojomförligt beqvämare. och alls icke riskabelt, att nu bryta stafven ötver den man, för hvilken de förr buga sig, genom hvilken de ännu för kort tid sedan grde lönande affärer i företag, hvilka de nu kalla uppenbart hufvudlösa. De törbigå att hr Holm i alla dessa företag nolens volens blifvit indragen, enär de alla stå i rapport till en 1857—58. Derförinnan var hr Holm : äggare för flera industriela företag, som han sedan måst dels öfvertaga, dels ingå uti som betydlig delegare. Om penningeställningen icke successivt försvårats, om den i stället förbättrats, så hade hr Holm kunnat jag vill icke säga att han i alla fall velat draga sig ur affärerna med en respektabel förmögenhet, och då hade han af alla helsats som ytterst skicklig affärsman, ett briljant aftirshu!vud och en i allo respektabel man. Ganska kuriöst är, att man hittills endast hör namngifvas hr oms fordringsegare, men icke de som till honom äro skyldiga. För dem hyser man medlidande, eller snarare liknöjdhet. de förra deremot det varmaste intresse, så till vida, att man vid deras fordringar anbringar en eller annan nolla efteråt, eller ökar första siffran helt obesväradt. De större inländska fordringsegarne äro kapitalister af det slag, som insatt sina penningar icke af brist på goda värdepapper (inteckningar eller obligationer) utan allramest för att erhålla högsta lagliga ränta, som lyltats halfårsvis, stundom hvarje qvartal; men de ha aldrig inrymt den tanken, som dock ligger så nära, att just den höga räntan åtföljes at en viss osäkerhet för sjelfva kapitalet. Besynnerligt nog hafva hufvudstadens tidningar icke haft att omförmäla några närmare detaljer i afseende på det provisoriska lån som fullmäktige i Riksgäldskontoret nyligen afslutat med Skandinaviska kreditaktiebolaget genom konsul Oscar Ekman och hr Mannheimer. Att vilkoren äro stränga ligger i sakens natur; men att de kunnat blifva än strängare, om ej afslutningen skett då den skedde, antages nu såsom temligen säkert. Man tror sig emellertid veta att afslutningen underlättaves i el ringa mån derigenom, att grosshandiaren Cervin också uppträdde med ett laneanbud, visserligen äfven det på stränga vilkor, men 1 alla fall med ett anbud, som framkallade konkurrens. Inom den härvarande tidningspressen har också en kris inträffat, som har sina komiska pointer. Uilgitvaren at Dagens Nyheter gaf uppslaget till denna kris. Hans plan gick ut på att kunna tillegna sig de nyheter som aftontidningarne meddelade, och intaga dem i sin tidning, som tryckt på natten skulle afgå med morgontåget. Denna ide tillegnade sig Dagligt Alienanda ätven. Men Posttidningen drog ett groft streck öfver detta tillegningssystem — som egentligen gällde Posttidningen — i det att den förklarade sig skola utkomma icke om aftnarne, såsom hittills, utan på morgnarne. Emellertid måste nu de dagliga aftontidningarne, för konkurrensens skull, atgå med morgontåget, och den alldeles påtagliga följden deraf är, att dessa tidningars redaktioner få vidkännas en ansenlig utgift till vissa posttjenstemän, som ombestyra nattexpeditionen, under det att andra posttjenstemän se sina inkomster betydligt minskade. Men — nu kommer knuten, som kanske blir en knorra på tråden. Utrymmet i postkupeerna är redan ganska knappt; med brefoxpeditionen äro jernvägspostexpeditörerna fullt upptagna, och det beror nu på om postverket kan och får utan ersättning anskaffa större utrymme och ökad personal tör tidningsexpeditionen på jernvägen. Bland dagens nyheter är måhända den ibland de mest komiska, att hr Hierta, den