Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 1

var i Södra Wennock. Allt var obegripligt. När Jane giorde Jndith frågor, säg denna generad och förlägon ut, som vore hon rädd att bli frågad för mycket. — Detta är en plötslig flyttning, lady Jane, ropade mr Carlton, då hon kom in i rummet der han var följande morgon. Jag tänkte, att ni skulle blifvit qvar här åtminstone några dagar till. Märk, jag svarar icke för att det är rådligt att föra Luey härifrån! — Den risken tar jag på mig, mr Carlton. Jag — jag tackar er uppriktigt för er gästfrihet och för er godhet och uppmärksamhet mot Lucy, men jag längtar efter att vara i mitt eget hus. Jag kännor att jag vill ha frihet — frihet att fullfölja de efterforkningar rörande min syster Clarices öde, om hvilka jag talte med eri afton. Hade ni varit uppriktigare mot mig, mr Carlton, skulle jag kanske ej flyttat nu. X Ett moln af missnöje gick öfver mr Carlgks — Det är besynnerligt, sade han, att ni7 påstå det jag har reda på dessa sake — Det är min fasta öfvertygelse att ni har Yet, svarade Jane. Men då jag talade on! Clarice i går qväll, framställde jag ej saken rätt; jag hade sjelf misstagit mig, Det var icke hos mrs Jenkinson hon bodde, då hon var i Södra Wennock, utan i huset nästintill. Det olyckliga fruntimret, som dog hos enkan Gould, var min syster Clarice. i Mr Carlton svarade icke utan stjrrade på Jane, som fortfor : a ansigte. isas att