Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 1

— Vi äro ej ense i detta hänscende, lady Jane, sade läkaren. Jag kan icke ge er den ringaste upplysning. Den dam, till hvilken jag kallades såsom läkare, och som bodde vid Palace Strect. var mig obokant. Hvad angår er förmodan att hon hon var er syster, så tror jag att ni måste misstaga or helt och hållet. Men vare härmed hur som holst, så råder jag er att låta det vara som det är. Hur ni än bomödar er om att utreda saken, kan intet vinnas derigenom; den aflidna kan ej uppväckas från döden, och det skulle ej bli behagligt för er och min hustru, om saken rördes upp igen och drogs fram för allmänheten. Låt det vara som det är, lady Jane. — Det gör jag aldrig, svarade Jane. Och hvad obehaget angår, så få vi tåla det. : — Som ni behagar naturligtvis, sade mr Carlton likgiltigt; detta är allt hvad jag kan säga. De voro vorkligen oensc, och de skildes såsom oense. Jane började visserligen tvifla på att hon, som dött, verkligen varit miss Beauchamp, men hon vidhöll sitt beslut att göra hvad hon kunde för att få reda på hur saken förhöll sig, och hon gick genast till Tuppers hus. Judith hade sagt henne, att mrs Smith erkänt för henne, att barnet var mrs Öranes. Vanligen stod dörren öppen, emedan det solljus, som strömmade in på klara vinterdagar, hade ett muntrande nflytande på sinnet, men nu var den stängd. Mrs Smith kom och öppnade den. och Jane sade, att hon ville ha en half timmas samtal med henne, om hon hade tid dertill.