Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 1

har söljt ett hjertligare förhållande än någonsin, hvilket äfven under 1864 gaf sig på ett både storartadt och högtidligt sätt luft i varma folkfester. Må vi uti dessa se ett godt framtidslöfte om, att den graf ej-mera skall kunna öppnas, der vi nu nedmyllat lumpna fördomar, småsinnade egenkärlekstankar och krämarartad partikularismn. Ett af vilkoren för att vårt hopp skall verkligt gå i fullbordan, är vårt framåtskridande på den sanna folkfrihetens bana. I detta hänseende skall det nyinträdda året utan tvifvel bli af stor betydelse. De under detta åter sammanträdande rikets ständer skola ha att afgöra om det hvilande kongliga representationsförslagets öde. Ett hufvudvilkor för vårt land är bortskafsandet af de privilegier, som besitta on otillbörlig stämma och säte i landets representation. Adels och presters sjelfskrifvenhet bör upphöra; den är ej längre förenlig med statens sunda utveckling och, ej nog dermed, äfven hinderlig för framåtskridandet. Adelns och presteståndets medlemmar böra på saderneslandets altar bringa offret at sin sjelfskrifvenhet och underordna denna en högre princip: folkets allmänna val, grundade på personlig duglighet och medborgerligt förtroonde. För att åstadkomma en-rubbning på dessa traditionelt med statsmaskineriet sammangrodda privilegier, ha vi uppriktigt anslutit oss till det k. reprosentationsförslaget, hvilket med alla dess brister dock är ett steg framåt och såsom öfvergångslag det bästa och sinnrikaste vi kunnat vänta. Erfarenheten har lärt oss, att det icke är värdt att tänka sig möjligheten af att få en genomgripande reform i detta tall på en gång genomförd. Skulle, emot förmodan, de privilegierade stånden resa starkt motstånd mot förslaget och omöjliggöra dess genomdrifvande vid denna riksdag, skulle vi utan tvekan ställa oss på regeringens sida, om hon förenade sig med de båda folkvalda stånden och, motståndet oaktadt, genomdref en reform, Steget vore djerit och måhända för djertt att kunna väntas af vår regering, men säkert är att det skulle möta majoritetens bifall, om det behöfdes, något som vi hoppas icke skall komma i fråga. Inom alla administrationens och statsstyrelsens grenar visar sig nödvändigheten af en representationsreforms genomdritvande. Ej minst med anledning af statens allmänna hushållning. Vi kunna tyvärr icke förneka det faktum, att vårt lands närvarande finansiella ställning är i många hänseenden bekymmersam. Vi ha adopterat ett lånesystem, hvilket endast under den strängaste hushållning och med den största klokhet i användandet af de indragna kapitalerna kan vara landet till fromma. De lånade penningarne måste hädanefter användas uteslutande till produktiva ändamål, hvilka kunna afkasta vänta och amortisering samt äfven lewna någon behållning, för kapitalstyrkans ökande, Men bär är det som den enskilda hushållningen och sparsamheten inträder som on nödvändig faktor, på det att hela den finansiela ställningen må bli betryggad och lugn, utan att vara underkastad iillsälliga vexlingar i en sådan grad att landets politiska system dikteras ögonblick efter ögondlick af t ex. noteringen i Hamburg eller Frankfurt. Det är tydligt, att det lands flj nansiela ställning ingalunda kan anses blomstrande, der de lånsökandes antal stiger och mporten af främmande varor samtidigt ökas, itan alt på samma gång landets kapital tillväxer eller utförseln tager favör. vi äro varma vänner af frihandeln och skulle med ubel helsa den dag, då ingen inskränkning nera existerade i det fria varuutbytet länlerna emellan, hvarföre vi äfven med hopp notse det väntade handelsfördragets afslutande ned Frankrike, såsom en lycklig början; men