Göteborgsposten – 30 december 1864, sida 2

det. Om allt vore som det borde vara, hvarföre skulle då mr Carlton röja sinnesrörelse och vägra att svara. Det är säkert, att mina frågor upprört honom. En förfärlig misstanka har uppstått hos mig, neml. den, att de unge Vestarne lockat Clarice till ett giftermål, som sedermera ej befans lagligt — och att mr Carlton varit medvetande om denna plan. Tror du att wr Carlton kunnat befläcka sig genom en så grym och vanhederlig handling? utbrast Laura häftigt. Han har visserligen sina fel, men har icke kunnat förnedra sig till något sådant. — Det finnes karlar, som anse en stackars guvernant utan vänner som ett lofligt byte, sade Jane med låg röst. Och hon var ju känd blott som den värnlösa flickan Clarice Beauchamp. Lita på att Tom West gjorde Clarices olycka på ett eller annat sätt: jag fruktar att mr Carlton vet detta och döljer det. Så antyddes det i den der förfärliga drömmen; mr Carlton var inblandad deri. — Hurudan var den drömmen, Jane? tala om den för mig? hviskade Laura ifrigt. Eljest roade det henne visst att förlöjliga icke blot! drömmar utan äfven dem som drömt dem, men den sena timman och den obestämda farhågan, som bemäktigat sig Jane, utöfvade nu alltför starkt inflytande öfver henne Jane började straxt att berätta; det var ett betydelsefull faktum, att hon icke hade något emot att göra det. Ju dith, som gerna ville vara hos henne, då drömmen förtäljdes, närmade sig lady Jane och stod tätt bakom hen: a atAl