Göteborgsposten – 29 december 1864, sida 3

— 1L777A— A— Fran Utlandet. Under loppet af nästa år skall i Rom ett torartadt och lysande prof lemnas på påfvelömets verldsliga makts bestånd i sina impoanta emblemer. II. II. skall nemligen då förrätta en pompös kanonisation och himlen erhålla 25 nya helgon, på samma gång de franska trupperna som bäst dragas från Rom och len nyare tidens anda slungar sina brottsjöar not den bräckliga påfvestolen. Under det våra dagars reformatoriska sträfvanden forIra religionens förandligande och renande samt judiska och hedniska dogmers bortkastande i sammanhang med kyrkans ställande på sin rätta plats i det menskliga samfundet, tår påfven fem och tjugo — helgon med glans och ståt inknuffade i himmelriket såsom mera saliga än andra. Les extrömes se touchent. Nitton ar kandidaterna till de nya helgonplatserna voro belgier, -martyriserade af dem som hatade romersk-katolska religionen. De förklarades saliga af Clemens IX. HEltva voro franciscaner, fyra sockenprester, två mun kar, en dominican, en kanonikus. Under det sålunda stor klokhet ådagalägges i att försona olika grader af Kyrkan, bevisas stor artighet åt Belgien, msgr de Merodes fosterland, denne ståndaktige försvarare af katolicismen. Derpå följer salig Francesca af Franciscanerorden i Alcantara i Spanien; salig dArbois, kanonikus i Saragossa och martyr; salig Josaphat, erkebiskop af Colox i Polen; salig Germana Cerisin, fransk kyrkoherde. Spanien, Polen och Frankrike äro sålunda med Belgien gjorda delaktiga i den till påfvens disposition stående hedersbevisning. Ettersom de ofvannämnda lyckliga äro tullkomligt redo att bli apoteoserade, skulle ceremonien ha egt rum d. 4:de nästk. juni, men tvenne andra skola öka listan, hvilka ännu icke blifvit saliga förklarade. Den förste är Paul, stiftare af passionisterna, hvars stora förtjenst var, att han, då han predikade, piskade sig med jernspön, hvilka skuro in i köttet som rakknifvar. Det andra helgonet in spe är Leonardo från Port Maurice. Hans förtjenster, hvilka utan tvifvel äro legio, känna vi icke, men en af hans