Göteborgsposten – 29 december 1864, sida 3

id senaste postens algang, em mu JYrer ve ——— —— 80 Danmark. de De danskt sinnade innevånarne i Slesvig så! a utfärdat en äterhelsning och tack som svar. å det danska riksrådets adress till dem. 10 enna återhelsning heter det: . ste Eder trofasta, kära helsning har kommit till oss, ogt ärade danska bröder! och hvarje ord deri har gå alat djupt och innerligt till våra hjertan. Afskedets I m: tund gör hjertat vekt, och under hvarje djup smärtal r det så naturligt, att man längtar efter ett sympan etiskt ord. I skolen derföre förstå, huru innerligt ka är eder helsning var för oss alla, huru ofta vi läst) la om den, huru vi dröjt vid hvarje tanke och känsla : leri som den sista helsningen till oss från gamlal Danmark. Dock nej, bröder! Det är vår fasta östr vertygelse, att Försynen icke skall tukta oss och Danmarks folk så hårdt, att den skiljsmessa, som nu egt rum, skulle vara det slutliga afgörandet af vårt och folkets öde. Om så vore, då måste vi ju förtvifla om vår egen framtid och tyvärr hysa grundad fruktan äfven för eder. — Vi förklara eder derföre härmed, danska män, huru innerligt vi tacka er för det trosasta handslag, j gåfven oss i den sista stunden. Vi lofva eder att aldrig glomma värt gemensamma dyra fädernesland, som fått det namn i verlden, att troheten är gammal i Danmark. Vårt saderneslands vackra flagga kunna vi nu icke hissa; Dannebrogen är för ögonblicket skrinlagd i Slesvigs land. Men — den kärlek till fäderneslandets väl, dess språk och nationalitet, den trohet mot bröder, den uppoffring i nödens dagar, det hjertliga deltagandet för allt sannt, ädelt och godt hos det danska folket; dessa friska och ädla känslor, som denna vackra flagga städse betecknar för hvarje, danskt hjerta, vilja vi bedja Gud alltid bevara och freda åt våra hjertan, dem vilja vi lära ungdomen att känna och älska som vårt folks framtids hopp och dess tröst. Och nu lefven väl, danska män och bröder! Då j uppfyllen edert allvarliga värf för vårt dyra fädernesland, då välsigne Herren detta värf med sin bästa välsignelse. Han, den allsmäktige, bevare Danmarks ädle, så hårdt pröfvade konung, det fria danska folket och dess utvalda män Han blicke i nåd ned på Slesvig och låte ljusets och återföreningens morgon snart randas! Vi vilja ock vänta, tills Herrens timma slår. Gud vare med oss alla! Slesvig i decbr 1864. En insändare i Dagbladet finner ej de Mezas utnämning till general equivalent mot hans stora förtjenster om såäderneslandet genom den så fruktbärande verksamheten vid Dannevirke, hvarföre insändaren föreslår att generalen måtte upphöjas till rang, heder och värdighet af igrefve al Dannevirke. — Det kunde derjemte som ett ytterligare erkännande äfven tillåtas honom i sitt grefliga vapen framställa återtåget från Dannevirke huru håren i vinterkölden led brist och nod, så att tolk och hästar blefvo liggande på vägen, medan generalen trån ett varmt rum i Flensborg i nattrock och nattmössa ledde återtåget genom att komponera en retiradmarsch. Det kunde bli ett mycket vackert vapen: i öfversta fältet till höger en döende soldat vid en kullstjelpt kanon på sillvergrund, betecknande snön, till venster en guitarr i rödt; nedanför till venster en öfvergifven skans i svart, till hoger en nattmössa och en nattrock på gyllne grund; skölden med den grefliga kronan buren ar danska män med bindel kring hutvudet och amputerade ben etc. Marsföreningen i Köpenhamn skall i dessa dagar hålla ett möte, dervid vigtiga ärenden sägas komma att förhandlas och antagligen det nationala partiets ställning till det nya grundlagsförslaget bestämmas. n En del refflade franska kanoner, som i Somras för danska regeringens räkning kommo till Köpenhamn, ha nu pro fvats och befunnits odugliga, emedan flera utaf dem sprungo vid protskottens aflossande. På Fredriksbergs slott, der invaliderna från sista kriget finnas till en del inhysta, firades julafton genom en högtidlig test. En del personer hade nemligen gjort sammanskot för förplägning af dervarande invalider, hvilka älven erhöllo talrika julklappar i yllesaker skjortor, strumpor, penningar 0. 5. V.