Göteborgsposten – 29 december 1864, sida 1

skande att Jane icke stört henne, innan hon tillfredsställt sin nyfikenhet. Hvarföre vill du lägga dig klockan tio? — Jag är mycket trött. Mitt hufvud värker också. Jag börjar nu, då jag icke längre är orolig för Lucy, att känna följderna af de två sista veckornas ansträngningar och oro. God natt Laura. — God natt, svarade Laura likgiltigt i en feber af otålighet att få läsa brefvet. Jag skall sjelf lägga mig. Men knappt var Jane gången förrän mr Carlton kom in, och Laura fick åter stoppa sitt tjufgods ned i sin ficka. Han satte sig, som om han varit mycket trött, midtemot Laura. Han hade haft brådtom hela dagen och hade nu kommit hem efter ett hastigt besök i Tuppers hus. — Hur mår du i qväll, Laura? — Jo, temligen väl, svarade Laura, och medvetandet af hennes bedrägeri mot honom gjorde henne litet höfligare än hon varit på den sista tiden. Det ser ut som du vore trött, Lewis. — Uttröttad, svarade mr Carlton. Menniskorna äro alla på bättringsvägen, men det ser knappt så ut,ty de äro anspråksfullare än då de voro i fara. — Du var ju icke hemma vid middagen? — Nej; jag skall äta något nu. Skall du icke lägga dig, Laura? — Jag vet icke, jag tror jag är trött vid att ligga, svarade hon vresigt. Jag skall lägga mig om en stund.