Göteborgsposten – 28 december 1864, sida 1

— Mylady, allt hvad jag kan säga är, att jag i går morse lade den i nyckelkorgen. Jag är så säker på det — — — Nå, det är nog, Stifting, afbrot lady Laura, de Venar till ingenting, att du repar upp ditt gamla påstående ännu en gång. Du kan gå ned och värma dig efter dir promenad; jag behöfver dig icke på minst en timma. När jag behöfver dig, ringer jag. Och glöm icke, Stiffing, at 5 bad dig tiga. Jag vill icke, att tjenstfolket får veta att jag har en dyrk i huset; det kunde lära dem att spels mig ett spratt. Stiffing gick, sägande att hon skulle komma ihåg det och hon ämnade att hålla ord. Trots sina anspråk och nycker, var lady Laura en god matmoder, och tjenstefolket höll af henne. Stiffing slog sig ned i domostikernas rum framför en lågande brasa. De tycktes gerna vilja veta, hvar hon varit. Jag har blott uträttat ett litet ärende för mylady, sude hon likgiltigt. De hade ganska trefligt der, och Judith var ibland dem. Lady Jane var hos Lucy och mr Carlton hade gått ut. Trappan knarrade såsom trappor bruka göra, när någon emyger på dem, då det är tyst i huset. Det var baktrappan, och det var Laura Carlton, som gick försigtigt ned för den med en tjock, svart låugschal bunden om hufvudet och en annan schal svept omkring sig, för att hon ej skulle förkyla sig, och med en dyrk i banden. Trappan var mörk såsom vanligt, och hon trefvade sig fram. hållande i räcket. Hon kom sålunda till källaren och trefvade sig fram genom den, gick in i rummet på andre