Göteborgsposten – 28 december 1864, sida 1

AA —— — maskiner; Utbyte af svensk Ayrshireboskap mot Rambouilletfår. .: a Christina Nilsson. En korrespondent trån Stockholm till tidn. Kalmar berättar, att han häromdagen haft nöjet att läsa ett nyss till en person i Stockholm ankommet bref från vår ryktbara landsmaninna m:ll Christina Nilsson och ur hvilket bref korresp. sätt tillatelso atskrifva följande rader, som vittna om den unga konstnärinnans ädla och anspråkslösa karakter: Af de många loford som nu tilldelas mig känner jag mig djupt nedtryckt. Jag är ju blott en stackars enslig nybörjerska på konstens stora område? Anspraken skola vexa hastigare än mina krafters utveckling, och afunden, som är alla konstnärers soljaslagare, skall uppresa sig emot mig. Der hemma skall man fordra af mig allt som en fullt utbildad sångerska redan eger, och än mera, Man skall ställa mig i jemubredd med Jenny Lind och Louise Michacli och man skall, sedan jag sjungit, klandra att jag icke öfverträffar dem. Jag ryser för tanken på ett uppträdande i Stockholm, och Gud vet om jag har mod att sjunga der. Farbror (Franz Berwald) yttrade en gång, och dessa ord glömmer jag aldrig: -Piubliken är lika nyckfull som konstuärerna. IIelst ville Jag besöka endast mina välgörare i Sverige, sjunga lör dem, och dermed visa dem min tacksamhet. — Redaktionsförändring. IIufvudredaktionsskapet för Södermanlands läns Tidning.:, som utgifvos i Nyköping, har ötvertagits af litteratören Otto v. Schantz, känd såsom förtattare till åtskilliga noveller. Räddning ur lifsfara. Från Askersund skrifves d. 20 d:s: I Lördags afton tilldrog sig härstädes en händelse, som utan en modig mans raska mellankomst otvifvelaktigt tagit ett sorgligt slut. En här boende arbetskarl, som etter veckans mödor på Lördagsaftonen uppmuntrat sig med ett litet rus, fick det intall att i mörkret kl. 8 på qvällen öfva sig i balansering å räcket till den invid staden belägna Sundsbron. Dervid förgätande den tillfalliga öfvervigten i det ötversta partiet, sorlorade han balansen, och störtade hufvudstupa i strömmen. På hans nödrop tillskyndade en i närheten varande, hos handl. Sundstedt i tjenst anställd dräng, lörsedd med. en i hast anskaflad truss, hvilken han nedkastade till den nödställde, som dock, utmattad och nära stelfrusen, ej törmådde fatta densamma. Då svingade sig den raske hjelparen ötver räcket, höll sig med ena handen tast vid dess understa kant, och lyckades med den andra fatta den druuknande, just i detsamma denne började sjunka. Sålunda blef han med största ansträngning hängande med sin börda, tills, på hans nödrop, hjelp med ljus och lykta hann ankomma från den vid hamnen förtöjda ångbåten. Sjösänkning. Från Nyköping skritves d. 24 d:s: Föreningen för sänkning at sjöarne Yngarn, Hallbosjön och Långhalsen hade i veckan sammanträde här i Nyköping, dervid bland annat förekom uppbörd af sjösänkningsalgiften för året. Det säges alt direktionen med en viss ängslan motsett denna uppbörd i nuvarande fattiga tider; men intägten at de fornämligast till afbetalning a statslånet utde biterade medel gick så ledigt, att 33,800 rdr inflöto. Detta är i vårt tycke ett bevis alt penningställningen icke måtte vara sa kinkig som skriket anger den, i synnerhet som vi hört uppgifvas, att de fleste af dem som uteblefvo vid uppbördsmötet, redan föregående år visat brist på god vilja att fullgöra sina förbindelser till föreningen. Drunknad. Frän V. Wingäker skritves, att skolläraren derstädes Carl Eriksson, som d. 18 d:s skulle begitva sig öfver en vid hans hemvist belägen sjö, dervid råkade att nalkas alltför nära ett utlöpande strömdrag, hvarest den svaga isen brast och han omkom, oaktadt vattnet ej var djupare än fem fot.