Göteborgsposten – 27 december 1864, sida 1

— I:WLkq— — — — edan tillegna sig deri liggande klådespersedlar, lels ock varit i tull sysselsättning med at uskära låset till en iskrifbordet varande låda, hvilken major Bagge brukat hafva penninsar liggande vid skeende aflöningsliqvider. Ven under dessa deras förchafvanden blesvo le helt plötsligt störda och togo till flykten, emnande efter sig en knif och några andra verktyg. Major Bagge med fru, som hade sin sängkammare i öfra våningen, hade nemli gon at det ovanliga bullret vaknat och genom leras orolighet hade botvarne blitvit sk umda. Majorskan Bagge såg genom ett öppnadt fön sler 2 karlar skynda ned genom trädgården, hoppa ötver stängseln och ut på gatan. ln i de ännu ute vandrande brandvakterne hade vid tiden före tilldragelsen hört ett rop iran det håll, der major Bagges hus är beläget, och straxt derpå å södra hamngatan mött 2:ne karlar, kommande i språng från samma trakt; men denne sömnaktige väktare hade dock icke den besinning, att ens närmare gifva akt på desse personer, hvilka sannolikt voro botvarne ifråga, än mindre följa dem i spåren och söka föranstalta om deras anhållande, utan lät sig nöja med ett troligen hånfullt svar på sin fråga hvarifrån ropet kom. Bätsmansballen i Halland. K. M:t har bitallit ett af kontreamiral Lilliehöök framställat förslag, att de begge Hallandskompanierna, hvilka nu hafva hvardera blott en generalmönstringsplats, neml. Norra kompaniet i Warberg och det Södra i Halmstad, båda dessa städer belägna på nära 7 mils afständ från en del rotehåll, hvarigenom för dessa ro tehåhållare och båtsmän uppkomma kännbar olägenhet vid installolsetillsällen. hädanottor må hvardera erhålla 3:ne mönstringsplatser. neml. Norra kompaniets N:ris 1—115: Kongsbacka, och kompaniets öfrige nummer: Warberg, samt Södra kompaniets N:ris 1—75: Fal kenberg och kompaniets återstående del: Halm stad. Stad-fullmaktige i Uddevalla. 560. husläns Tidning berättar härom: I Stadsfullmäktigevalet i Uddevalla d. 21 dis deltog ett högst ringa antal af stadens innevånare, neml. allenast 33 personer eller bolag, hvilka dock egde till sitt förfogande vida öfver fjerdedelen al stadens samtliga röster. Denna senare omständighet, förenad med ryktet att bland detta starka kotteri vallistan blifvit på förhand uppgjord, torde vara den rätta sörklaringsgrunden till den liknöjahet för valet, som uppenharade sig från stadens öfriga rö tegande innevanares sida. Froligen hade dessa behjertat hvad verldstidningen mes just i dessa dagar yttrat, ett yttrande, hvilket är etv desto märkligare tidens tecken, då det kommer från sjelfva penningearistokratiens härold i verlden. Times säger nemligen: Ingen makt är så svag som en på förmögenheten grundad, och i fragor, i hvilka idcer och känslor falla djupt i vågskalen, kan den aldrig :alas. Bättre är för arbetaren att hålla sig undan än att deltaga i en politisk akt, hvari han blott är en hall man och omgifves al andra, som äro två, tre, ja fyra gånger sa mycket som han sjelf. Naturen sjelf manar i viss grad till jemnliket. Ingen rang och ingen rikedom kan göra en menniska två gånger större eller två gånger starkare än hennes medmenniska. Vill någon blifva räknad så god som tva, måste han skärpa sitt sorstand. utvidga sinn kunskaper, förfina sin smak och tygla sina lidelser. Det är det enda rätta sättet ati mångsaldiggöra sin personliga rosträtt. Men låtom oss från ufflygten aterga vill valet Det utföll sålunda, att samtlige de utlottade stadefullmäktige atervaldes, med undantag al 3 personer. hvilka för sin ålder begärt att blifva belriude från uppdraget, och blef resultatet dervid följande: Grusshandl. Ivar Kullgren, konsuln W:m Thorburn. grosehandl. P. Berg, tytim. G. Arsenius, handl. Axel Wallström, sabrikörerne C. M. Andersson och Joh. Uddgren, handl:ue A. P. Zachau och Artbur Koch, bryggaren S. NattochDaj, rektor J. Rvdhe, samt fabrik. F. Signeul. Närmast i röstetal var handl. Joh. Anderson med 416 röster. Den stora rstskilnaden mel slan de invalda och den närmast i ordningen Staende (Fabrikör F. Signeul hade nemligen 1,924 röster) är i ögonen fallande, men lätt förklarlig af hvad olvan blifvit yttradt.