Göteborgsposten – 9 december 1864, sida 2

ifj närvarande grannar lyckliga tur, att, eh n Bälinge bränneri låg tätt intill kyrkan af san -ma namn och vägg i vägg med fanjunkarer o vid Kullings kompani boställe, träffades hva elken kyrkan eller boställslägenheten af elde al Alströmerska egendomen i Alingsås uti hvi riken hr E. hade sin värdshusrörelse, låg vis serligen något isolerad, men dock vid en gat som inom sitt trånga territorinm innesluter e mängd trähusbyggnader. Vinden blåste vi olyckstillfället från staden och skonade såle des den sistnämnda från förödelse. Den nat ten till d. 4 d:s nedbrunna lägenheten vi Herljunga, låg på ganska kort afstånd frå stationshuset, lokomotivstallar och enskildt byggnader, samt intog en isolerad höjd frå dessa, hvilken orsak tillika med vinden, sor gaf lågorna riktning åt motsatt håll från d hotade punkterna, minskade olyckan så at endast hotelbyggnaden grusades. Till denn tur i de ofta sig för hr E. hopande oturerna kan tilläggas att hr E. vid alla dessa ofvan uppräknade brandtillfällen varit stadd på reso och således undsluppit den gripande åsynen a härjarens framfart, men deremot fått erfar den hugsvalande trösten af brandskadeersätt ning. Borgmästare-embetet i Askersuud. Sve: hofrätt har beviljat borgmästaren i Askersunc A. W. Knös ijenstledighet från borgmästare beställningen derstädes från d. 4 innev. må nad till och med d. 4 Mars 1865, samt för ordnat auditoren J. E. Rådberg att under ti den förestå borgmästaretjensten. Mormonismen. Från Wenersborg skrif ves d. 6 d:s i stadens tidning: Mormonismen vill äfven inom vår stad resa sit hufvud och sprida sitt gift bland de enfaldiga, och detta så oförsynt, att mormonmedlemmar, för att värfva proselyter, ifrigt uppträda i köken och under salfvelsefulla, gudeliga beskärmelser om deras högre kallelse, bjuda till församling. Det är hufvudsakligast tjensteflickor och gamla gummor äran förunnas att bevista dylika församlingar, men äfven män kunna få inträde. Redan under förliden vecka hölls flera dylika mormonsammanträden och predikningar på stadens gebit. Församlingen borde bereda sig, hette det, för att värdigt mottaga den stora ära som i dagarne skulle vederfaras mormonsamfundet i Wenersborg, då 2:ne ansedda prester väntades till staden. Till sistl. kärdagsafton hade kallelse och utgått, att dessa prester till staden ankommit och generalförsamling beramades hos skoflickaren J. P. Lod i Östra Haga till kl. 7 på aftonen. Vår referent plöjde villigt den bottenlösa vägen till mormonkyrkan, för att få reda på hvad som förehades. Genom en dörr, som tvingar den inträdande att bilda en 909 vinkel, syntes på ett mindre bord, på hvilket jemväl lågo upstaplade en nedsvärtad bibel, 2:ne nya testamenten och 4 mormonpsalmböcker, 2:ne dankar, spridande ett matt, rödt sken på mormonernas allvarliga anleten. — Församlingen kunde bestå af ungefär 15 a 20 mormoner, hvilka i detta usla kyffe om icke fulla 6 fots höjd inpackat sig. De från Skåne ankomna predikanterna voro 2:ne, hvilka presiderade vid öfra bordsändan. Nu uppträdde n:o 1 f. d. bränvinsbrännaren J. Jönsson, ungefär 22 år gammal, lång och mager samt ljuslagd; i handen förde han en röd näsduk, hvarmed han oupphörligt gned sig i ansigtet. Hans predikan varade ungefär 134 timma och bestod af en mängd förvrängningar bibelns läror och fördömelser emot den lutherska läran och dess prester, som ingalunda kunde berömma sig af den högre kallelse, som talaren, Öde sista heligas4 prest. Han pastod ifrigt att Josef Smitt var den ofelbara Guds heliga profet och att alla sanna kristna böra fly till hans fotapall och göra sig till del det stora tusenåriga rike, som nu är fast grundlagdt i Utah; att endast mormonerna äro i besittning af nycklarne till himmelens port och att utan fullkomligt dop (doppning) ingen kan genomtränga det gudomliga stängslet; att qvinnan skulle evigt blifva mormonernas egendom, utan sjelfständighet samt afstängd från all lärareverksamhet, emedan detta är Guds och Josef Smitts strängeliga befallning; att flera syner och uppenbarelser i dessa dagar blifvit gifna de heliga profeterna i Utah; att Frälsaren sjelf helt och hållet neddoppade sig i Jordans flod, som uppgafs ligga vid Roms södra gräns; att amerikanska kriget var ett religionskrig, som uppkommit genom amerikanarnes syndiga anslag mot mormonerna och att Kristi mening är att utrota hela den amerikanska nationen från jorden, hvarefter turen skulle komma till alla öfriga nationer utom de sista heligas rike och att detta skulle ske ännu under närvarande tidsålder, hvarefter mormonerna skulle blifva regenter at jorden. Men härförinnan skulle krut atsäs i öknen och antändas för att utrota vildarne, nvilka nu oroa mormonernas nya rike. Att ifall nåson lefvande varelse blef öfrig, skulle ett stort odjur komma ned fi himmelen i skepnaden af en häst, ned hufvud af silfver, mahn af guld, bringa af kritall, buk och länder af koppar samt fötter och ben ler och jern, för att åtaga sig det återstående af len allmänna förödelsen. Detta är det hufvudsaklisaste af hvad ref. kunde uppfatta af den mängd gaenskaper som icke uttalades utan utskrekos af den måtlutande mormonpresten, emedan den heliga, låa hyddans tak icke medgaf predikantens figur att ilda rak linia. Huruvida församlingsboarne begrepo tt ord af den breda, skånsk-danska dialekten, veta i ej; men att döma af den oro som jemt rådde inom örsamlingen, torde högst få hafva uppfattat en preikan som innehöll allt utom sundt förnuft. Också llkännagaf f. d. bränvinsbrännaren sitt missnöje med en ringa uppmärksamhet som denna församling adaalade, en orsak till att han uu kl. 9 e. m, i förtid, utade sin predikan med afsjungande af n:o 33 i mor— — — — — — — CGC A E—