sig. Han hade bedt Jonathan helsa lady Jane och försäkra henne att den bästa vård skulle egnas den sjuka Ingen nyhet i verlden kunde varit mindre välkommen för lady Jane. Hon tyckte, att det låg något intrigant i deras sätt att sålunda bemäktiga sig Lucy, och hon klagade deröfver då hon blef ensum med Judith. Lady Jane var ej blott orolig för Lucy; hon hade äfven en oöfvervinnelig motvilja för att låta Lucy ligga sjuk i mr Carltons hus och vårdas af denne herre, liksom för att sjelf bo i detta hus —hvilket hon måste göra, om Lucy komme att bo der — hur kort det än blerve. Hon öfvertänkte saken litet, ty hon var en af dem, som sillan låta impulsen leda sig, och hon tog derefter på sig sina ytterplagg och gick till mr Carltons med Judith, efter att ha befallt sin egen betjent att gå så fort som möjligt till mr Grey och bedja den herrn infinna sig i mr Carltons hus. Det bästa rummet, en stor och vacker gästkammare, som låg nästintill lady Lauras toilettrum, hade skyndsamt gjorts i ordning för Lucy. Hon låg der och såg het och orolig ut och klagade öfver att hon hade ondt i hufvudet och halsen. — Jane, hviskade hon, när hennes syster lutade sig öfver henne, mr Carlton säger, att det är feber. Ack, om jag hade varit hemma hos dig! — Du skulle ha vändt tillbaka, så snart du fann dig sämre, svarade Jane. Jag trodde du hade sundt förnuft, mitt barn. Du borde ha skickat hem henne, Laura; hvar var din vagn, efter hon icke kunde få begagna den?