Göteborgsposten – 7 december 1864, sida 1

anblick af uselhet och sallsärdighet. Och hvilka ångor mötte ej den inträdande då han besökte dessa af fukt drypande nästen. Man kunde knappt andas derinne, endast den vid detta elände vane arbetaren förmådde det. Nu ha dessa olyckliga tillhåll för hvarjehanda sjukdomar blifvit jemnade med marken, de stackars inbyggarne ha flyttat derifrån — de måste nästan drifvas ur dessa hålor, så hade de införlifvat sig med dem — till sunda och vackra boningar och det hedrar på det högsta f. d. riksdagsmannen för Stockholm hr Stråles goda hjerta, att han på ett så vackert sätt dragit försorg om den mängd arbetarefamiljer, som år ut och år in sträfvat och arbetat för Geijerska arfvingarnes bästa. Skada vore om ingen fotograf före rifningen tagit en vy af dessa i visst hänseende intressanta ruckel. Dagligt Allehandas hustaflor sitta så innehållslösa på knutarne, vittnande om fåsängligheten af de klokaste beräkningar och huru ödet roar sig med att slå knut på äfven de mest ändamålsenliga företag. Visserligen kan det vara sannt, att i anseende till vinterns inträde det är obeqvämt — såsom tidningen säger — att på husknutarne taga kännedom om deri (:) upptagna annonser, — en sanning är dock, att allmänheten ej senterat såsom sig bort detta beqväma sätt att sprida annonser. Men den tiden varder väl kommande, och då om ej förr torde väl Allehanda återfå hvad det till allmänhetens beqvämlighet påkostat. Stadsbuden skola nu taga annonstabellen om hand och sprida den ända ned till krogarne. Med vårens inträde och ångbåtarnes trafik skola dessa tabeller såsom vanligt anslås igen. I dagarne går här ett rykte, som, om det bekräftar sig, för visso är af sorglig beskatfenhet. Man vill nemligen veta, att Högbo Bessemerstål-fabrik — der de ofantliga kanonerna tillverkas — står på väg att försäljas till ett ryskt bolag, kanske redan är såld. Ja, man berättar äfven — relata refero — att Gellivara grufvor skola vandra samma väg. Ifall så förhåller sig som man påstår, så är Ryssland onekligen inne på en sällsam eröfringens väg; sättet är säkert, man eröfrar helt affärsmessigt. Om teatrarne skulle jag också nämna något, men ni känner redan de nyheter i operaväg, som äro påtänkta, och några andra känner jag ej heller. I brist på annat teaternytt vill jag omtala en liten historia, som nyligen passerat här: På Dramatiska teatern gass en treaktskomedi. Svante Hedin var en at hufvudpersonerna och roade som vanligt, den qvällen dock mest genom en lång trådända, som satt fast på hans bonjour och slängde hit och dit, utan att han visste af det. I följande akten, der scenen spelade ett par dagar efter händelsen i första akten, kom Svante åter in; mycket riktigt: trådändan satt qvar ännu och gjorde munterheten i salongen än större. Följande akten var trådändan borta: hr Hedin var nu klädd i frack. Besynnerligt emellertid, att ingen at de många med scenens ordnande sysselsatta personerna kunde befria hr H. från detta påhäng. I onsdags var Anders-dagen. Den slaskade, och om gamla märken stode, skulle således julen braska, d. v. s. vi skulle få kallt. Men gamla märken stå ej längre, knappt nog de nya Fitzroyska. I dag har det blåst ej obetydligt här — jag vet ej om amiralen förutspätt någon storm till i dag — och väderlekaren utanför mina fönster har hela f. m. svängt kompassen rundt som en solodansör. W-d.