Göteborgsposten – 7 december 1864, sida 1

och der är ett hål på hennes käng, sade barnet upplysande. — Hvem är hon? frågade Laura. — Den flickan, som mr Carlton skickat hit. Han säger, att jag bör vara ute så länge som möjligt, och hon kommer hit, för att draga mig. Trumman är i sönder, fortfor gossen, i det hans ansigte fick ett sorgset uttryck, mr Carlton slog i sönder den. Han kysste mig, för att jag inte gret, och han säger, att han skall skaffa mig en annan. — Är mr Carlton der nu? frågade Laura, pekande på husct. — Ja. Det var trumman, som gick i sönder och inte soldaten. Han slog den för hårdt. Ljudet af tofflorna hördes på trädgårdsgången, och en groflagd bondflicka kom. Hon kände lady Laura till utsecadet och neg för henne. Laura igenkände i henne en hederlig bonddotter, som gerna gick ut om dagen, för att förtjena något, men som icke kunde taga beständig tjenst, derför att hennes mor var sängliggande. — Den lille gossen ser dålig ut, anmärkte lady Laura, som var litet förlägen och derför sade hvad som först kom för henne. — Ja, mylady; och de säga, att han är svagare i dag, än han varit nånsin förut. — Säger mr Carlton så? — Hans mor säger så. Mr Carlton har inte sett honom; han har inte varit här i dag. (Forts.)