Göteborgsposten – 7 december 1864, sida 1

Det var icke precist svartsjukan sjelf, som förde lady Laura dit, utan ett beslut, som den föranledt — ett beslut att göra sig grundligt underrättad om förhållandet, att upptäcka det förflutna, som slagit rötter i hennes själ. Medlen, som hon använde, voro henne likgiltiga; hon ville ha reda på sanningen, hvad än måtte bli följden. Lady Laura, som annars var ganska rättskaffens, glömde nu hvad som var rätt; mr Carlton hade förebrått henne att ha smugit sigl i hans spår, och nu ville hon göra det och hvad som var ännu värre, för att åvägabringa en upptäckt. Man kunde säga, att hon förvirrades af en sjukdom, af en mani. Hvad hoppades hon vinna genom sina vandringar på Blister Lane? Det visste hon icke; hon kände biott, att hon var ur stånd att hålla sig ifrån den vägen? Ett, som hon ville ha reda på, var huru täta mr Carltons besök hos enkan voro. Men hon hade ej haft tur; hon hade ingen enda gång lyckats komma, då mr Carlton der gjorde sina sjukbesök Hade hon mött honom — hvilket hon naturligtvis riskerade — så skulle hon ej saknat förevändning för sin dervaro. Det var som om ödet velat gynna Lauras företag ty hon hade fått veta att en ung qvinna, som var skicklig i fina sömnader, bodde vid Blister Lane; och hon gaj henne genast arbete. Hon kunde, om hon mötte honom, säga, att hon gått för att se på den sömnaden. En mulen dag i början af november gick Laura åf samma håll som vanligt. Det regnade icke, men molner hängde tunga, och man kunde ha tyckt att det varit klokare, om Lady Laura stannat inomhus. Men hon tänkte