Göteborgsposten – 7 december 1864, sida 1

RS —U—L— — F— ledningarne slingra sig ju fram öfverallt på våra gator och torg, hvar finna skydd för den allt mera hotande faran? Så resonnerade åtminstone många af dem, som denna qväll voro ute för att se på. Militäron slog snart en kordong kring platsen och de annars så närgångne äskådarne höllos här lätt på asstånd genom det utspridda ryktet, att man ej kunde vara säker för en förlärlig explosion. Shekninge. arbetet kunde derfor här vida bättre än vid andra olyckstillsällen bedrifvas och straxt efter kl. 12 hade de största eldtungorna gått att sätta sig, dock forttor det att brinna i stenkolen och en stark rök svepte genom de Clara sjö närmast tillgränsande gatorna. På morgonen öfverraskades man at gasbolagets kungörelse, att den enskilda gastörbrukningen för några dagar måste inställas, på gator och torg drog bolaget sjelt försorg om att gasen ej blef missbrukad. Men huru skulle alla dessa enskilda gasförbrukare bära sig åt: De flesta af alla dessa hundrade bodegare kunde ej disponera så mycket som en ljusstake en gång. Aterstod således ingenting annat än att gå till grannas. Haltva dagen såg man också pojkar och pigor beväpnade med ljusstakar och lampor flyga omkring härs och tvärs på gatorna, och gasbolagets karlar, flinka som lykttändare, såsom ordspråket säger, kommo luftande med stora korgar, fulla at bleck-lampor med två pipor, hvilka apterades så godt de kunde å brännarne i gaslyktorna på våra gator. Nåväl, Fredagsqvällen kom, och ni kan väl tänka er hvad alla stockholmarne skulle vara nyfikna att tå riktigt se hur det såg ut när man var alldeles utan någon gaslysning. Skaror af menniskor ströfvade framåt de mörka gatorna — kanske sågo skarorna större ut i mörkret än de verkligen voro — man tittade och skrattade åt det egyptiskt förmörkade Gustat Adolfs torg, åt de på hvar tredje gaslyktestolpe på Norrbro med anspråk på att vara ganska upplysande, placerade gamla hederliga vargögonen?, åt de annars så grannt upplysta butikerna på Vesterlånggatan, åt de nu af dankar belysta sidenoch juvelerarevarorna i Drottninggatans bodar o. s. v. — allt var med ett ord så pikant ovanligt, så innerligt trifligtL, med alla dessa sammanstötningar, misstag på person m. m. som i så rikt mått egde rum denna minnesvärda förmörkelseafton d. 2 Deeember. Så kolmörkt som ni möjligen föreställer er, var det dock icke, ty stearinljus och fotogenlampor funnos uppställda der och hvar i fönstren, hr Nilsson vid Mynttorget hyrde ut fotogenlampor för billigt pris, hrr Holmlund C:o sålde återstoden af lampor på marmortot, importerade från Amerika, 50 proc. billigare än någonsin förut, och passade på att med all tillförsigt rekommendera sina artiklar, och för resten såg man lyckade ansträngningar af alla som handlade med fotogen att erbjuda någonting högst öfverraskande lysande i sina fönster. Men icke nog härmed: de gamla behållningarne af fönsterbågar från den glada 4 November kröpo ätven fram här och der och gjorde denna afton en förbåldt slående effekt. Brödoch mjölkmagasiner hade isynnerhet arrangerat sig på det allra bästa och ådrogo sig en ganska förtjont uppmärksamhet. Bland de ställen som på denna improviserade illuminationsafton isynnerhet utmärkte sig var i främsta rummet Operakällaren, som genom en belysning i fönstren å la 4 November benäget visade vägen för sina resp. kunder, vidare slagtaren Frögren vid Regeringsgatan, som i den fördelaktigaste dager visade de delikata bakoch fördelarne af sitt yrkes produkter, flera kortvaruoch kramhandlare o. s. v. Täta patruller af lifgardet