Göteborgsposten – 6 december 1864, sida 1

skor, som älska nöjen, skulle kunnat kalla hennes hus tråkigt, och hou fruktade att Lucy skulle finna det så. Att detta ännu mer var förhållandet, då sjukdom och oro rådde i staden, var naturligt. Jane sade detta, då hon en afton satt ensam hos Lucy. De hade lofvat att tillbringa aftonen hos några af Janes vänner, men just då de ämnade sig dit, kom en biljett från den frun, till hvilken de voro bjudna. En af hennes pigor hade blifvit sjuk, som hon fruktade, af den gängse febern, och hon frågade derför, om Jane kanske föredrog att komma en annan gång. — Jag skulle icke ha brytt mig derom för egen räkning, sade Jane, när de satte sig att tillbringa aftonen helt lugnt hemma, men jag vill ej utsätta dig för faran, Lucy. Det gör mig så ondt, att Södra Wennock just nu är i detta tillståud. Du får orsak att minnas ditt ledsamma besök hos mig. Lucy skrattade. Hon såg ej ledsen ut der hon satt. Hon var klädd i en lysande sidenklädning och ett slags amaljerade smycken, halsband och armband, hvilkas stälnfattning glittrade på hennes hvita hals och armar. Hon rade tagit fram ett broderi och var redan sysselsatt med let, och hon såg gladt upp på Jane och sade: — Jag försäkrar, jag är icke ledsen öfver att vi komna att stanna hemma. Du säger, att jag haft ledsamt här, nen jag har icke hunnit göra något, och du vet, hur myccet jag föresatte mig att arbeta. Men om jag får säga dig något, Jane — Lucys muntra ton blef nu allvarsam — du