Göteborgsposten – 3 december 1864, sida 1

ningslösa Hysch! som kommer äfven det starkaste förtroende till sig sjelf att vackla på sina grundvalar. Hvarföre också vara obarmhertig här i verlden, vill man icke applådera, å la bonheur, det är hvars och ens rättighet att låta bli, men hvarföre utan medlidande Iliksom kasta en förebråelse i ansigtet på en sujett, som kanske måste utföra en roll som öfverstiger hennes krafter! Stadsfullmäktiges sammanträden, som understundom väl skulle kunna inregistreras under rubriken offentliga nöjen erbjuda, som vi en gång för länge sedan tagit oss friheten påpeka, ganska ofta rätt pikanta episoder. Så t. ex. i Thorsdags, då landshöfdingeembetets besked på ett af fullmäktige till stadsästelse framstäldt förslag rörande gatu-renhållningen bragtes å bane. Hade landshöfdingeembetot visat sig obeskedligt nog i frågan, så voro minsann åfskilliga af fullmäktige heller icke beskedliga tillbaka. Att en viss animositet inom rådsförsamlingen var rådande, skönjdes granneliga på utgången at voteringen, då med endast 2:ne rösters pluralitet frågan om besvärs anförande mot beskedet? förkastades. Det är skada att icke vid dylika och likartade tillfällen stadens innevånare, d. ä. allmänheten, begagnar sig at sin rättighet att bevivista förhandlingarne, ty, vi upprepa det, det händer icke sällan, att en tidningsreferent hvarken kan eller vill återgitva diskussionerna i sin helhet, och sålunda förklingar månget anförande, som skulle hedra hvilken parlamentarisk talang som heldst, for ever inom lilla Börssalens murar. Men, gudbevars, när det är frågan om löneförhöjningar, eller vice versa, då finns det nog en hop folk som tycker det vara lönt att sina modiga 5 å 6 timmar med spändt intresse följa förhandlingarnes gång. Bland mycket annat som nämnde dag omordades var äfven frågan om uppförandet af ett nytt källhus på Gustaf Adolfs torg. Utan att tilltro oss förmåga eller kompetens att bestämdt yttra oss i denna smakfråga, tro vi dock att den af stadsarkitekten Strömberg föreslagna enkla vattenståndare, hvilken skulle kunna uppföras med den ringa kostnaden at 900 rdr, eger betydligt företräde framför andra mera dyrbara och praktfulla förslag. Må man betänka att en storartad byggnad på denna plats, på samma gång den skulle förstöra det vackra perspektivet från Lilla Bommen ända fram till Teaterhuset, betydligt skulle motverka intrycket af stadens vackraste monumentala prydnader, Gustaf-Adolfsstatyen och Rådhuset. Låtom oss hoppas att Vattenledningsdirektionen, till hvilken frågan blifvit remitterad, utreder den i öfverensstämmelse med den goda och rena smakens fordringar. Det sistnämnda torde icke vara för mycket begärdt när det rörer utskänkaren af den mest oblandade af alla drycker. Efter vi nu en gång kommit in på detta kapitel må vi i förbigående anmärka, att den nyanlagda vattenståndaren framför Hotel Garni erhållit ett nog kyrkogärdsaktigt yttre. Nu ha vi två grafvårdar nere vid Skeppsbron, yttrade en person häromdagen. Åh, kors! hvilka då? Jo den ena är den nya vattenkällan och den andra, nå ja, den andra är den stora kranen, ty derunder, påstår man, skall en hund ligga begrafven! : Sistl. söndag öppnades med pukor och trumpeter åter Börsens restauration. Efter fulländad reparation företer den nya matsalen en särdeles treflig och vacker anblick, liksom den genom vidtagna åtgärder blitvit icke obetydligt rymligare. Äfven schweizeriet på nedra botten är nu till största delen öppnadt för allmänheten. Sjelf den kinkigaste anmärkare torde nu kunna finna sig belåten med lokalen i dess helhet, likvist med ett enda undantag — uppgången. Efter hvad vi för-sport, lärer dock frampå våren äfven denna olägenhet komma att afhjelpas. Sällskapet P. B. förbereder för närvarande en soir, hvilken i medio af månaden lärer komma att löpa af stapeln. Man lärer dervid, utom en bagatell i den uppsluppna fransyska stilen, komma att bli bjuden på ett urval af de med rätta sävål till komposition som utförande lyckade och omtycka Hellmanstaflorna. Då man ser med hvilket stort bifall dessa sceniska illustrationer af den store folkskaldens sånger mottagas invi en inskränkt krets (inga missförstånd jag ber!), förefaller det underligt att ingen af våra dramatisktmusikaliska författareförmågor fallit på den idåen att framställa sådana för den större allmänheten, i likhet med hvad dansken Heiberg gjort i sin Ulla skall på bal. Skarpskytte-musikkåren gifver i nästa vecka å Bloms stora sal en soirs i den trefliga, välbekanta stilen. Programmet bjuder denna gång på större nummer, såsom ett potpourri öfver Bellmansmelodier, den ryktbara sextetten ur 2:a akten af operan Lucie etc. Soiröen var ämnad att gifvas redan om måndags afton, men har till följe af inträffade förhinder måst uppskjutas till någon annan afton, hvarom närmare lärer komma att tillkännagif