sjukdom kom på, svarade mrs Smith, och han tyckte alltför mycket om att visa, att han hade en egen vilja. Men den har gjort honom spak. Kan ni begripa, sir, hvad som han ha förorsakat den: Jag är säker på att han aldrig fallet eller stött sig. — Den akomman härleder sig lika ofta från medfödd svaghet som från något sådant, svarade doktor Carlton. Ämnar ni bosätta or för allvar i Södra Wonnock? — Det kommer att bero pa hur jag blir hågad, sir, svarade hon höfligt. Jag är inte bunden vid något ställe. Etter att ha meddelat några föreskrifter gick mr Carlton. Då han kom ut på stora gatan, var han ännu sa försjunken i tankar, att han ej märkte, att mr John Grey for skyndsamt framat i sin gigg, förrän denne kallade på honom. Kusken höll, och mr Carlton nalkades giggen. Läkarna voro ej närmare bekanta, men de träffades ofta med anledning af sitt yrke. — Lycett är hos mrs Knoggs, började mr Grey, lutande sig ned, för att säga hvad han hade att säga. Erter hvad jag hör, skall det vara en svar kasus; är det så, kan han komma att behöfva ert bistånd. Skall ni vara hemma — Ja; men skulle jag gå ut, skall jag säga till, hvar jag kan träffas. — Nå, det ar bra, svarade mr Grey, i det han tecknade åt kusken, att denne skulle köra. Jag är efterskickad med anledning at en faslig olyckshändelse fem mil härifrån; några karlar ha blifvit brända vid en krutexplosion. Adjö.