Göteborgsposten – 23 november 1864, sida 2

Hon skrattade och sade: — Det är lätt att säga så till mig. — Jag svär det, sade ban allvarligt, nästan högtidligt, i det han lutade sig öfver henne och lade eftertryckligt sin hand på hennes skuldra. Hvarken i Södra Wennock eller annorstädes i den vida verlden finns något annat än du, som behagar mig. Hon trodde honom; hon höll ännu af honom tillräckligt, för att önska, att det vore så. — Men Lewis, sade hon, du vet, att det ej alltid varit så. — Jag trodde, att, när vi sist talade i detta ämne, min hustru lofvade mig att ej mera vidröra hvad som varit? — Gjorde jag det? Ja, jag tror jag gjorde det, och jag skall hålla löftet. Tala om hur det gick till vid middagen, Lewis. Lyckades det? Hur gick det med dina tal? Han skildrade muntert för henne alltsammans, inberäknadt den hyllning, han erhållit. De samtalade gladt och vänligt nära en timma, och när Laura lade sig att sofva, hoppades hon på en kommande tid, då åter ett fullt förtroende skulle ega rum mellan dem. Följande dagen gick mr Carlton till mrs Smith, i öfverensstämmolse med dennas anhållan. Han kom dit kl. elfva efter att ha besökt sina patienter på the Rise. Han gick in i huset utan att knacka, och i rummet fanns händelsevis endast barnet, som satt på en liten stol med nå