Göteborgsposten – 23 november 1864, sida 2

att Frankrike för ett italienskt förbunds skull afstätt 1 från sina ider. Den annexion som gjordes oss mest stridig var Toscanas; men kejsaren har till mig sagt: Ati förlägga hufvudstaden till hjertat af Italien, är att befästa enheten, är att gifva kött och ben åt det som blott var en dröm ... Konventionen tillintetgör de extrema partiernas förhoppningar. Occupationen f af Rom fastkedjade Frankrike vid det reaktionära ( partiet; denna occupation hade brutit alliansen mellan Frankrike och Italien, nationalkänslan skulle i läng-t den ej tålt den; Italien skulle derigenom kastats i det li extrema partiets armar. Nu kan det gå fritt sframät under det moderata partiets ledning. De nordiska makterna ha beslutat, att ensamma lösa den polska och danska frågan; nu löser äfven Frankrike den l romerska frågan ensamt. Konventionen öppnar väg till nya allianser, det närmar Frankrike och England åter till hvarandra och skall hafva till följd bildandet af en falang af de liberala makterna. Dessa yttranden at kejsar Napoleons kusin och den italienske statsman, som i två år varit gesandt i Petersburg och jemväl den förnämste underhandlaren om septemberkonventionen, falla desto tyngre i vågskålen, som Napoleon på förhand kännt detta tal och till det samma lemnat sitt bifall. Premierministern Lamarmoras märkliga tal om Venetien har erhållit följande förtydligande: Om — sade ministern — det finnes någon man, som ar i tillfålle och i stånd att bistå oss, så är det fransmännens kejsare; låtom oss vara tacksamma emot honom! Jag går ännu längre, jag bygger på hans hjelp i den venetianska frågan. Jag vet ej rätt, om jag i detta ögonblick han afkläda min egenskap som minister; det jag vill säga eder, har hvarken en officiel eller en officiös karakter; det är blott en min individuela tanke. Då jag såg en österrikisk hertig vald till kejsare i Mexico, blef jag som mången annan öfverraskad och trodde det skulle kunna bli af inflytande på Italien. Detta hopp växte, då jag såg England, som städse bevisat oss lifligt deltagande, bestämma sig för en handling, som ej skulle under någon annan tid kunnat vara möjlig, och afträda Joniska Öarne, hvilka just ligga i samma Adriatiska Haf, som sköljer Venetiens stränder. Ännu en gång, jag talar här ej som minister, utan som deputerad. I betraktande af Frankrikes goda afsigter med oss lät allt detta mig hoppas, att den dag skulle komma, då en kombination till vår förmån skulle inträffa. Skulle den inträffa, så vore det, alldenstund vi ej ha några direkta förbindelser med österrikiska regeringen, helt naturligt, att vi skulle vända oss till en medlare, och i detta fall kunde ingen vara oss bättre behjelplig, än fransmännens kejsare. Nåväl, nu synes det mig som att jag, om jag erhölle uppdrag att vid något tillfälle direkte tala med kejsaren af Österrike, skulle ba att framställa skäl för den ömsesidiga fördelen, hvilka måhända skulle vara egnade att öfvertyga. Inom deputerade kammaren har Pinelli begärt, att Österrike skulle tvingas att vidtaga åtgårder till Venetiens utrymmande. — Lamarmora tillbakavisade energiskt förslaget med den anmärkning, att det skulle vara detsamma som en krigsförklaring, och dertill vore Italien ej beredt. Förutom de 31 millioner, som konung Victor Emanuel afträdt af sin civillista, har han gifvit Italien ett nytt bevis på sitt patriotiska sinnelag, i det han till skattkammaren skänkt fem af sina slott, ett i Milano, två i Neapel, ett i Piemont och ett i Toscana. I Frankrike börjar man nu åter rikta uppmärksamheten på Tyskland samt följa underhandlingarne mellan Preussen och Osterrike. Patrie meddelar i sitt nummer för d. 18 d:s, att franske utrikesministerns sista depesch till Turin slutar med dessa ord: noninterventionsprincipen kan ej i dess strängaste mening användas på Rom, som är katolicismens hufvudsäte, och franska regeringen rill bevara sin handlingsfrihet. Thouvenel är ännu mycket sjuk; han lider af samma åkomma som den, af hvilken I Billault dog. Inom salongerna i Paris talar man mycsket om Seinepresektens planer till förskönande af Paris. Hr Haussmann skall neml. ha för safsigt, att bygga Parthenon på Montmartres höjder efter mönstret af Athens Akropolis. I Till en senator, som sade honom några smickrande ord, skall prefekten stolt ha svarat: Je vous ajourne å cinq ans dici, je ne suis qwå moitie de route. I Paris har bildats en klubb under namn sinom denna klubb ej talas ett ord. Man får säta, dricka, röka och läsa, men den tystnad, som bör råda inom hela lokalen, får ej störas. Uppassarne få sina befallningar skriftligen. Komiskt är, att i spetsen för denna klubb står Frankrikes störste pratmakare, markis de Boissy. Prinsen och prinsessan Murat ha återkommit till Paris efter sin vallfart till Palestina I departementet Marne, der ett val till medlemmar i lagstiftande kåren egt rum, hai regeringen lidit ett fullständigt nederlag. Re. geringens kandidat erhöll blott 5, 800 röster