Göteborgsposten – 22 november 1864, sida 2

sagt, att officerarne, medvetna om den motvilja mot kriget som rådde å högsta ort, handlat opatriotiskt, i det de slöto sig till samma mening, i stället för att följa grundlagens öreskrift och, då krig nu en gång fördes, föra let med all energi och fosterlandskänsla. Detta ir ungefär den grund, hvarur ofvannämnda polemik uppstått. Hotpartiet vill nemligen uteslutande göra militären beroende af sin ed till konungen, utan något atseende på grundlagen. Nilitäreden sväres konungen allena och afhandlar endast konungens tjenst, heter det i en uppsats i Berl. Tid. Härpå genmäler nu en ins. i Fiedrel, att militären svär ej blott konungen utan ätven försattningen tro och lydnad, ty det heter i edsformuläret: Jag lofvar att vara H. M:t konungen trogen och lydig och att hålla rikets grundlagar... så sannt mig Gud hjelpe etc. Man finner häraf, huru djerft hofpartiet, det reaktionära, kan vara, då det vill skilja mellan konungens tjenst och grundlagen. Det fordrar för den förra ovilkorlig lydnad, men är sinnadt att lemna ur räkning grundlagen. Om derföre, säger ins., konungen skulle vilja störta grundlagen, skulle armeen ovilkorligen lyda honom. Men 1849 års grundlag paragrasen 47 säger: -Riksdagen är okränkbar. Den, som antastar dess säkerhet och frihet, den, som utfärdar eller åtlyder någon dertill syftande befallning, gör sig skyldig till högförräderi. Detsamma gäller naturligtvis ätven om grundlagen såsom riksdagens basis. Således, endast då konungen sjelt håller grundlagen, är militären honom skyldig tro och lydnad. — På alla håll söker reaktionen sätta i grundlagens ställe konungens person och betänker icke, i hvilken grad den derigenom skadar just konungens sak. Från Korsör berättas, att medan man ötverallt i staden flaggade på halt stång under Fredrik VII:s dödsdag, hissade örlogsångaren -Ilekla derstädes ej flagg. Den konungska Alborgs Stiftstidendeanmärkte på Fredrik VII:s dödsdag, att den dagen var 148 år sedan tysken Leibnitz och 34 år sedan tysken Jean Paul Friedr. Richter dog (dessutom nämnas (Ehlenschlägers födelse och Rasks dödsdag), men omnämnde alls icke att det den dagen var 1 år sedan konung Fredrik VII dog. Jutland utrymmes nu som bäst, den för denna landtdel utnämnde danske civilkommissarien Brastrup har dit anländt och inträdt i utörningen af sitt fögderi; Falckensteins värf är slutadt och hans namn skall med smälek minnas, konung Christian skall anträda en resa till Jutland, och så är nu snart detta åter inne i sina gamla förhållanden, men starkt utpressadt och antagligen äfven missnöjdt. De österrikiska trupperna ha på sitt tåg trån Jutland emottagits med entusiasm såväl i Holstein som Hamburg. Preussiska truppernas ötverbesälhafvare prins Friedrich Carl har återvändt till Berlin. En allvarlig konflikt tyckes nu vara nära att uppstå mellan tyska förbundsdagen och Preussen. Läsaren erinrar sig måhända, at för någon tid sedan preussisk militär helt plöts ligt inryckt i den å gränsen mellan Holsteir och Slesvig belägna tästningen Rendsborg hvilken då hölls besatt för förbundets räkning sar exekutionstrupperna, här representerade a hannoveranare. Saken väckte uppståndelse Sacksen och Hannover protesterade hos För bundsdagen. Denna tillsatte ett utskott, fö att atgitva betänkande i frågan. Detta betär kande har nu framkommit och är af innehål att hannoveranska trupperna ega åter inryck i kendsborg och tör Förbundets räkning be sätta platsen. — Nu blir frågan, om Preusse skall godvilligt lemna Rendsborg. Detta tykes ej skola ske, vid betraktande af ett ci kulär från Bismarck af d. 17 d:s, deri det tyc ligt heter, att Slesvig, Holstein och Lauenbur genom wienerfördraget af d. 30 okt. öfvergå i förbundsstormakternas ego, hvaraf såled —Iskulle följa att Förbundet ej har öfver des: ade hertigdomen någon dispositionsrätt. På grur slaJat fredsslutet bestämmer Bismarck i nämnt kall cirkulär, att preussiska generalkonsuler, ko an suler och konsularagenter bemyndigas och fc pligtigas, att vid antordran åtaga sig de näm re ida hertigdömenas fartyg, såsom preussis gått fartyg. e af Bekrärtelse derå får man ätven i den B odts marckska organen Rordd. allg. leit., d fver det säges, att påståendet, att Preussen särc ers-les itrigt arbetar för förbundstruppernas ån Holstein, saknar all grut or JJjAAIYVa har Inman Ann prtt ni lla dslkför 02 Ida af gålar ksinde lägsnande tr