Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 1

—— ———WW— död. — Akademiens ledamot, kongl. sckrete raren F. IIebbe hade, såsom vanligt vid ter minernas slut, förärat akademien en gåfva a 15 rdr rmt samt åtskilliga musikaliska läro böcker för att vid ärsexamen utdelas: den förrtill en obemedlad elev och den senare såson premier till flitiga och skickliga elever. — Från kongl. hofexpeditionen hade skrifvelse anländt med anmodan att akademien ville låta genom sakkunnige personer besigtiga kongl slottskapellets orgelverk; till verkställande a! denna besigtning utsåg akademien professoren G. Mankell, orgelbyggeridirektören P. L. Åkerman samt mekanikus A. Moberg. En svensk spelbank. I Snällpostens Små bref från Skåne förekommer nedanstående skildring af spelhuset vid Ramlösa på 1820 och 30-talet: Nummer fyra var vid Ramlösa ett spelhus, der kung Pharao bodde till venster i förstugan och till höger var det gröna bordet med vaxdukstaflan, med svart och rödt och dubbla nollan och de öfriga siffrorna och den lilla spiralen med den rullande kulan. Ramlösa direktion hade år 1798 hos K. M:t anhållit att de förbud som funnos bland annat mot kort och andra spel måtte inom Ramlösa brunnsdistrikt vara utan all annan tillämpning än den hvar och en upplyst och förståndig brunnsgäst eger deraf göra sig sjelf, men K. M:t afslog nämnde ansökan. Icke dess mindre dröjde det icke så länge till dess nämnde spelhus blef öppnadt, och det var en allmän gängse förmodan, att Ramlösa fått särskild tillåtelse att hålla spelbank, samt att det gick in i dess såkallade privilegier. Något privilegium hade banken icke, men det var dock med högsta vederbörandes tysta medgisvande att den fick existera, emedan ägaren hade sagt sig ej kunna hålla stället uppe, om icke en sådan tillåtelse medgass. Banken gaf Ramlösa någon tillökning i dess inkomster ehuru ej så betydligt, ty arrendet för året var ej öfver 500 rdr. Den hölls först af sekreteraren Arngren och derefter af f. d. major Grönbom och ett hans biträde vid namn Elg. Om den för dessa herrar blef någon guldgrufva vet jag icke, men skullo knappt tro det; de äro nu båda aflidna. Roulettspelet började vanligen hvarje eftermiddag kl. 4 och räckte sedan ut på natten så länge någon ville pröfva lyckan. Dörrarne stodo öppna och en mängd nyfikna kom alltid tillstädes, så att rummet vanligen var fullt; det var Elg, som här ledde affärerna, medan Grönbom skötte kortspelet midt emot, der dörren var stängd, på det de spelande hvilka behöfde hafva tankarne samlade, ej skulle störas af personer som icke deltogo i spelet. Då det hände, att Elg ganska lätt förlorade lugnet, i fall förlusten å bankens sida blef stor, så aflöstes han vid sådana tillfällen af Grönbom, som kom in och satte sig till det gröna bordet med den mest orubbliga köld och vanligen hade den turen, att åter få lyckan på sin sida. Major Grönbom var en liten äldre man, torr och mager, med ett ansigte som ett petrifikat, i hvilket icke förmärktes minsta spår af sinnesrörelse. Han talade alltid med låg och långsam stämma och förlorade aldrig fattningen, hur spelet än gick, icke heller blef han trött, utan höll ut både natt och dag om det behöfdes. Han hade ett humant och stilla väsende, var alltid fin och städad i det yttre och kom aldrig till gröna bordet utan att hafva sitt svärdsordensband i knapphålet. I yngre dagar hade han varit en utmärkt militär. Trafiken till nummer fyra var isynnerhet stor Söndagsaftnarne, då som nämndt är många danskar kommo öfver. Då gick det skarpt till, ty deras insatser voro betydliga och dukater och louisdorer lågo i stora högar på svart och rödt. Spelet räckte vanligen till dess morgonsolen belyste dessa af nattvak och själsspänning blossande ansigten. Då slogs duken ihop och hrr Grönbom och Elg stängde sig inne och räknade öfver sina affärer. Grönbom syntes aldrig ute utom då han besökte hr L., som lärer varit den hvilken egentligen släppte till förlagskapitalet. Elg åter fanns, när spelet icke pågick, i nummer ett, som då var restauration, der han alltid var tillreds för hvem som ville spela biljard, deri han hade mycken färdighet. En gång sprängdes banken, hvilket gjorde ett sfantligt uppseende. Det bräde på hvilket kulan föll er ur cylindern var så beskaffadt, att plåtarna för len röda färgen voro af träd, och för den svarta af netall. En dansk punktör hade så fint öra, att han rörde, då kulan stadnade, om det var på metallplåten ler på den af träd, och först då lade han insatsen å svart eller rödt, och vann oafbrutet, samt fortsatte ill banken var sprängd. Han gick sedan med in i olaget. Ett exempel på en ovanlig tur var söljande hänelse: En dag då drottning Desideria var på Ramlösa ch hofeirkeln var samlad, föreslog grefve L. för en f f de tillstädesvarande, att gå i kompani om en in-If