Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 1

— Den stackarn, som tog in den förgiftade drycken Hon — — — Hvem är hon? Hvarifrån är hon? frågade Judith som blifvit intresserad. — Jag skall tala om det för dig, men om du fråga mig hvem hon är och hvar hon är ifrån, så kan jag inte svara på det, för jag har inte mer reda på det än barnet som inte har fått lif ännu. Frun, som jag skötte sist, blef inte så stark som hon skulle, och derför beslöts det, att hon skulle fara till Stora Wennock och vara ett par veckor hos sina slägtingar, och jag for dit med henne. Det var mrs Tupper, slagtarns hustru, och barnet dog, när det var åtta dar, som du väl hört. Vi for dit Thorsdags i omnibusen, och det är första gången, som jag varit i den nya omnibusen och på den nya vägen, för jag reser inte mycke, som du väl vet, och begge är präktiga och jemna, så att man inte skakas. Jag följde frun till hennes mor och bar paketet med hennes kläder för henne, och jag åt en god middag der — en ypperlig fårbog och löksäs, och de slog tre gånger öl i åt mig. Derpå gick jag tillbaka till stationen, och satte mig i omnibusen, som väntade på tåget från London. Och det kom till slut, och en enka och en liten gosse steg upp i omnibusen och dermed stopp. Hon började tala med mig och fråga om jag kände någon dam, som hette Crane och bodde bär i trakten. Nej sa jag, jag har aldrig känt mer än en dam, som hetat så, och jag kände henne inte mycke, för det var ätta år sein och hon dog på ett konstigt sätt. Hvad menar ni med det? sa hon så hastigt och lik som hon mistat andan. Och