Göteborgsposten – 16 november 1864, sida 2

Det var icke en vanlig soir i badplatsens gala-rum utan en storartad fest, för hvilken man hyrt rummen, och till hvilken icke endast alla de framstående badgästerna utan äfven den högre sällskapskretsen i trakten hade slutit sig. Mycket hade gjorts för denna högtidlighet, och arrangemangorna voro af den kompletta, att ej säga ståtliga beskaffenhet, som man sällan ser. Läsaren kan vara öfvertygad om att damernas toiletter väl motsvarade dessa arrangemanger i prakt och smak. Lady Oakburn och Lucy kommo sent — ja så sent, att miss Helen Vaughan sagt inom sig, att de säkert icke skulle komma. Den lille earlen af Oakburn var med dem. Den lille earlen åtnjöt mer eftergifvenhet än som var nyttigt för honom; isynnerhot var Lucy svag för honom. Hans mamma hade samtyckt till unga herrns begäran att få gå på balen med det vilkor, att han skulle gå tyst och beekedligt ut och fara hem med Pompey, sedan han sett sig om tjugo minuter. De kommo så sent, emedan de väntat på lady Jane. Hon hade telegraferat till grofvinnan, att hon var på vägen, och de väntade för att mottaga henne. Men det blef sent, och hon var ännu icke kommen.