Göteborgsposten – 16 november 1864, sida 2

kort erkannas från alla hålIl. Fran Utlandet. Huru futtigt Frankrikes utrikesminister än beter sig mot Italien, har han dock genom sitt beteende mera gagnat än skadat detta sistnämnda land, hvilket nu har på sin sida den ofantligt stora majoriteten äfven i Frankrike. Från Paris skrifves d. 10 d:s: La France uppstämmer ett hånskratt öfver enhetsstaten Italien: man kan visserligen införlitva territorier, men arm6er och flottor, jemnvigt i budget och kredit, detta är saker, som ej låta så lätt skapa sig, derföre bör Italien vara fredligt och ödmjukt, det bör inslå en blygsam politik, taga bort fingrarne trån stora internationala trågor och ej förgäta, att Cavour vvarit en större politiker än finanskarl och att han slungat Italien uti ett system af enorma utgifter, hvarigenom det förr eller senare måste komma i de största bryderier. Hvad La France säger om Cavour bevisar, att bladet endast ytligt känner Cavour, ty just som finanskarl var han stor och hade en genialisk blick: hade blott Italien åter en Cavour som finansminister! — Det högre franska kleresiet vallfärdar nu i massa till den eviga staden, egentligen för atv emottaga instruktioner för den tvååriga frist, som konventionen beramar, och meddela upplysningar åt de prelater, som ej kunna infinna sig i Rom. — Journal des Debats bevisar, att mellan Cavoures program i afseende på Rom och kejsar Napoleons åsigter förefinnes en öfverensstämmelse, hvilken för ett halft år sedan flera gånger framhållits af den italienska politiken: Cavour såväl som Ricasoli och Lamarmora hafva alla till lösen: den fria kyrkan i den fria staten, och i det bekanta brefvet från kejsaren af d. 20 Maj heter det äfvenledes: Påtfvemakten rör sig i en sfer, som står öfver samfundets sekundära intressen. Då, säger Debato, -de båda regeringarne insågo, att de stodo hvarandra närmare, än de trott, visade de sig eftergifvande och atslöto septemberkonventionen; det är en påfvedömets sak, att äfvenledes räcka handen till försoning; det har hittills ej gjort min deraf, men vi hoppas dock det bästa — Enligt hvad man försäkrar i härvarande katolska kretsar har den påflige nuntien blifvit ingenting mindre än uppbyggd af sitt hafda samtal med kejsaren. Den påfliga regeringen skall sedan några dagar ha gifvit med sig litet, men denna förändring tillskritves den omständigheten, att Österrike och Spanien förklarat Rom, att de för närvarande ingenting kunde göra för påfvedömet. I vissa politiska kretsar i Paris påstås alltjemt, att kejsaren i Compiegne skall sysselsätta sig med omgestaltning af sin minister. Det heter nu, att hr Baroche skall i st. f. Boudet öfvertaga inrikes-, och Rouland justitieportföljen. Chaillu är på väg att från Afrikas vestkust framtränga till Nilen, följande eqvatorn ända till den stora floden. Han medför fotografiska instrumenter, för att aftaga alla märkligare ställen. Uti Italien pågår alltjemt diskussionen om septemberkonventionen och hufvudstadens förflyttning. Somliga tala för, andra emot. Det är ej af vidare intresse för oss, att följa dessa dessa skiftande diskussioner, alldenstund resultatet framstår temligen tydligt, att nemligen konventionen i likhet med förslaget om hufvudstadens förflyttande skall af majoriteten blifva antagen. Ötversvämningar ha förorsakat stora olyckor och förödelser, isynnerhet i Florens. Hela nedra delen af denna stad står under vatten, och de som bodde i nedra våningarne af husen derstädes ha ej kunnat rädda något; flera hus hota med att störta in; landsvägar och fält äro förödda; isynnerhet har Muguone anställt oberäknelig skada å fälten och äfven förstört jernvägsbroarne. Ryske tronföljaren har anländt incognito till Turin, der han besökts af hertigen at Aosta, prins Carignan och konung Victor Emanuel. e och djupa! — kanske var han så Det o 7 — 1 — ND ee AA PF RR Ra —