Göteborgsposten – 16 november 1864, sida 1

vapensköldar, omvexlande svenska och norska alla med gyllene kongl. kronor öfver. Utefter husets hela framsida löpte en list af dylika lyktor, men här både öfver och under tönt stren. Midtolfönstret upptogs af en stor transparent föreställande svensk-norska riksvapnet på hvartdera al sidofönstren voro mindre transbarenter fästade med Carl XIV:s och Cari X V:s namnchiffer och årtalen 1814 och 1861 Dessa transparenter voro omgifna af trophåer af svenska och norska flaggor. Det hela tog sig särdeles praktfullt och egendomligt ut och gatan var hela qvällen fylld med åskådare. Alla 11 transparonterna voro målade af k. teaterns skicklige dekorationsmälare och hela arrangementet ordnadt af tidningens kassör, känd i en stor krets för sin fallenhet för till. ställningar, der dekorativa effekter förekomma Tidningens redaktör lär ej förr än när allt var tändt haft reda på hvilken prydnad hans hus skulle få och blifvit ej så obetydligt förvånad öfver dessa så tydligt prononcerade bevis på norskvänliga tänkesätt. De lysande framgångar den lilla småländska Christina Nilsson vunnit i Paris hafva säkerligen väckt lika stor förvåning i Göteborg som här, antager jag. Ja, här har man då riktigt förkorsat sig deröfver. Skulle en tyska vunnit en sådan succs hade redan en serie broschyrer sett dagen om sångerskans rätta väsende, hennes barndom 0. s. v. Vi lugna svenskar läsa i våra tidningar hvad en Thåophile Gautier, en Xavier Aubruyet skrifvit om hennes midja; smärt och böjlig som en vidja o. 8. v. och sedan äro vi helt lugna. Nej, då tillåter jag mig den här gången vara litet tysk af mig och helt allvarsamt, ganz seierlich fråga: Hvem är då egentligen Ohristina Nilsson? Svaret skulle kunna utdragas på fyra oktavark, men jag nöjer mig med efterföljande rader, dem jag hoppas ej skola stöta någon, hvarken den unga artisten eller hennes välgörare, af hvilka flera finnas just i Göteborg. Nåväl, Christina Nilsson är född på torpet Löthult i Skatelöfs socken i Småland, der föräldrarne voro torparefolk. Curistina bör vid det här laget vara 19 år och 7 eller 8 månader — jag prutar gerna ett par månader om det är nödvändigt. Naturligtvis voro föräldrarne fattiga och det berättas att de beslöto skaffa sig en liten inkomst af dottrens klara, starka röst, som hördes öfver hela församlingens i Skaelöss kyrka om söndagarne, genom att låta lickan sjunga några visor för bondhoparne på Vernamo marknad. Detta hennes uppträdande såsom sångerska på marknaden lärer ha varit emligen vinstgifvande, men den lilla Christina gjorde dock största vinsten, ty en person som hörde flickan och förstod att uppskatta siennes röstmedel erbjöd sig skaffa henne skolch sångbildning. Följden häraf blef den, att i 1857 finna marknadssångerskan inackordead i Halmstad af häradshöfdingen Tornärhjelm 08 en familj, der m:ll Adelaide Valerius, ett nusikaliskt och artistiskt bildadt fruntimmer, lå vistades. Hon lärde Christina att sjunga ch bibringade henne äfven undervisning i varjehanda qvinliga arbeten. Denna underisning tortsattes sedermera i Göteborg, dit) n:ll Valerius — nu triherrinna Leuhusen — yttat. Det var 1859 Christina kom till Stockolm för att vidare utbilda sig och hon inacorderades då hos musikläraren F. Berwald, om uppvisade henne på en konsert, då hon åde sjöng och spelade violin, om jag ej missninner mig. På sommaren 1860 reste Chrilina, på friherrinnan L:s föranstaltande, till aris, der hon sedan dess njutit undervisning t sångläraren Wartel. Utgifterna härför hafa bestridits af några friherrinnan L:s vänner, vilka hon vetat intressera sig för saken. Chriinas moder säges ännu lefva på lörhult. l2 — — — ——— a —