Göteborgsposten – 16 november 1864, sida 1

ee — — — — — af liket som Jag nog har skäl att minnas, för jag måste upp och vittna. Men juryn och domaren trodde inte, att doktorn begått misstaget och hällt giftet i drycken — och han I sjelf hade påstått från första början, att han inte gjort det. — Hvem har då gjort det? — Det är mer än jag kan säga, svarade mrs Pepperfly. Jag vet, att jag inte gjorde det. — Blef der inte något väsen om saken? fortfor den främmande, i det hon torkade sitt ansigte, som blifvit upphettadt. — Jo, der var visst väsen, men man fick inte mer för det någon reda på den. Polisen kunde inte ransaka ut den, för de visste inte hvar hon var ifrån eller ens hennes förnamn, och ingen har scen den dagen kommit och frågat efter henne. — Hvad hette den doktorn, som gick till henne. — Mr Stephen Grey. Man kunde säga, att det var två, som gick till henne, han och mr Carlton, men mr Carlton såg henne bara två gånger; han var inte i staden. Hon hade mr Stephen Grey hela tiden, och det var han, som skickade henne drycken. — Är han väl ansedd? frågade främlingen sträft. Mrs Pepperfly spärrade upp sina ögon och sade: — Hvad? — mr Stephen Grey? Det har aldrig funnits någon, som varit bättre ansedd i denna verld, hvarken som doktor eller menniska. Undantagandes det misstaget — om det var han, som gjorde det — har aldrig ett ord hviskats mot honom, hvarken förr eller sen. Hun ; — Ingenting. Det blef laglig undersökning