Göteborgsposten – 16 november 1864, sida 1

— Hon har alltscn legat i ett hörn på St. Marks kyrkogård. Hon dog följande måndagsqväll. Det vill säga om hon icke blef mördad, tillade mrs Pepyerfly. Den främmande qvinnan förde det sofvande barnet litet åt sidan och lutade sig mot sköterskan. — Säg mig hur det gick till, sade hon. — Det är snart sagdt, svarade Pepperfly. Doktorn hade sändt henne en kalmerande dryck. Han hade skickat en lördagsafton och skickade en till söndagsafton; hon var litet upprörd, stackarn, fast hon mådde så bra som nån skulle kunnat må, men hon var ung och pratade och skrattade, och doktorerna säga, att de inte tycka om det — och jag tror nog, att det finns fall, då det är farligt. Nå, den der måndagsqvällen sändes omigen en sömndryck, som doktorn trodde, och som vi äfven trodde, och jag gaf henne in den, och det förhöll sig så att det var gift, och hennes stackars oskyldiga själ for sin kos, seen hon sväljt den, och det höll min på att göra af förskräckelse. — Gift! — Drycken var förgiftad, och den dödade henne. — Men hur kom det sig att doktorn skickade en giftig dryck? frågade främlingen häftigt. — Ja, det är frågan det? svarade mrs Pepperfly. Han säger, att den icke var giftig, då han skickade den — att let var ett godt och helsosamt medikament, då det kom från honom. Men som jag och enkan Gould sa till hvarandra rid tillfället — om det var som det skulle vara, när det skickades, hur kunde då giftet komma i sen? — Hvad gjorde man med doktorn?