ejsar Napoleon nu skall ha att bestå, skall li svårt, men äfven stort och sin man värligt. Det skall ej dröja länge, innan vigtigae ord skola ljuda inom de politiska samqvänen i Europa. Det är emellertid hög tid, att tejsar Napoleon med det klerikala anhangets flägsnande från makten dels befriar Frankrice från en nedsättande blamage, dels förecommer farligare, äfventyrliga förvecklingar. illa de franska ministrarne voro i Thorsdags nbjudna till kejsaren i Compiegne, der man väntade något afgörande i denna sak. På den af Londons nya lordmayor gifna . k. Citymiddag d. 10 d:s voro flera af de engelska ministrarne närvarande. Lord Palnerston yttrade i sitt tal, att han ej såg något tecken som bebådade, att den europeiska freden var hotad. Han omtalade för ösrigt alldeles icke den europeiska politiken och uppeböll sig endast helt flyktigt vid törhållandena i Amerika, China och Japan. Lord Wodehouse, den nye v. konungen och ståthållaren af Irland, har hållit sitt festliga intåg i den gröna öns hufvudstad, Dublin. Etter hvad det vill synas, skall nu en storartad ultramontansk propaganda göras till förmån för Irland, i ändamål att upphäfva den akt, som är 1800 förenade irländska parlamentet med det engelska. Agitationen utgår från några engelska parlamentsmedlemmar och cheferna för det katolska partiet. Deras afsigt är, att låta öfversätta på alla språk ett stort antal skrifter, i hvilka Irlands klagomål framställas, och derefter kringsprida dem på kontinenten. Af Österrike väntar man i Ungern eftergifter uti författningsfrågan. Detta synes af flera tidningsyttranden. I Wiener-LÄloyd uttalar sålunda en högt uppsatt ungersk statsman, att Ungern bör gilla det sätt, hvarpå riksrådet och dernäst de särskilda landtdagarne skola inkallas; landets program är: fullständig dualism, båda gruppernas ovilkorliga sjelfständighet och särskilda administration, men en gemensam behandling af alla gemensamhetsangelägenheter på likberättigandets grundval. Antalet af medlemmar till österrikiska riksrådet från Galizien har genom krigsrättsdomar ansenligt minskats och at 20 förutvarande deputerade torde knappast 12 komma att åter inträda i riksrådet.