Göteborgsposten – 14 november 1864, sida 2

tändigt blitvit bruten. I g Senare Post. 1 Frankrikes utrikesminister, hr Drouyn del! Lhuys, är synbarligen mycket förargad öfver len diplomatiska seger de italienska statsnännen vunnit öfver honom. Han är en stolt ych lättretlig man, och det småsinnade agg nan nu visar mot Italien höfves minst ledarne i Frankrikes angelägenheter. Man kan derföre äfven med skäl beteckna hans fall som nära förestående. Prins Napoleon önskar att å in Thouvenel i hans ställe och anstränger g till dennes förmån hos kejsaren. Om man vill se, huru diplomatien äfven kan vara bekajad med alla menskliga svaghetssynder och att den ingalunda står på den objektiva idealståndpunkt, som man på atständ inbillar sig, bör man följa den af utrikesministern ledda sMoniteur i denna angelägenhet. Då det öfficiela bladet meddelade italienske gesandten Nigras depesch till Lamurmora, utelemnade det ingressen, som är för ställningen mellan Frankrike och Italien betecknande och lyder: Till H. exe. general Lamarmora. Paris d. 1 Nov. 1864. Jag har i dag haft ett samtal med kejsaren, hr Drouyn de Lhuys och hr Rouher. Kejsaren har befullmäktigat mig, att sända er följande telegram, som uppsattes i hans närvaro, Derpå följer texten, hvilken hufvudsakligen bekräftar Nigras förut gjorda antagande, att konventionen ej lägger något hinder för italienarnes nationela förhoppningar på Rom, ej definitivt bestämmer Florens till hufvudstad, ehuru händelsen af ett uppror i Rom, sedan franska trupperna lemnat den eviga staden, skulle gitva såväl Frankrike som Italien fria händer och föranleda nya underhandlingar. Man anmärker derjemte som bevis på elakhet, att Nigras depesch endast fått plats i en aflägsen vrå under utlandet i Moniteur, hvaremot Drouyn de Lhuys depescher intogo den framstående plats, som Moniteur brukar lemna åt diplomatiska offentliggöranden. Desslikes anmärkes den omständigheten, att aftonupplagan af -Moniteur som annars alltid brukar släpa på hela den diplomatiska packningen från morgonen, icke alls meddelat Nigras telegram. Detta är dock ej nog. Pariserkorresp. i Indep. Belge klagar öfver, att det belgiska bladet tvenne gånger efter hvarandra indragits i Paris, derföre att det talat om den franske statsministern Rouhers (vän af Italien) medverkan till förmån för Italien och emot Drouyn de ULhuys i denna sak. Och denna medverkan har dock varit oundgänglig, emedan Rouher väl måste ha noggrann reda på, hvad han inför kamrarne skall försvara, såsom regeringens talare. Till konventionens genesis förtjenar ytterligare anmärkas, att, då det vid förhandlingarne i denna sak var fråga om, att Italien skulle förpligta sig att skona de romerska gränserna, prins Napoleon afrådde från den första redaktionens antagande; härpå föreslogs formeln: att icke angripa och icke låta angripa. Drouyn de Lhuys, som ej ansåg detta vara nog, forfrågade sig i en chifferdepesch till kejsaren i St. Cloud, och denne svarade blott med de fyra orden: Signez tout de möåme! Då man betänker, huru taktlöst och tvetydigt em minister handlar i saker, uti hvilka han måste förutse, att han redan i morgon skall stå blott och bar i den europeiska pressen, kan man ock ana hurudant det intrigspel skall vara, som bedrifves gentemot romerska curian och den klerikala partiet; men just häri ligger en väsentlig orsak till fara i den ögonblickliga situationen, hvilken befinner sig i händerna på en man, som med inre motsträfvighet underteckrade fördraget och tyckes ha lofvat sig sjelf, att grundligt motverka det eller ock att dermed sätta verlden i låga. I Rom har redan det gamla intrigspelet mot Italien börjat. Den senaste underrättelsen derifrån är, af d. 5 Nov.: Röfvaretågen äro åter i tilltagande. Men samtidigt har den påflige krigsministern utfärdat en dagordre, hvari belöningar utlofvas åt de påfliga soldater, som skickats till gränsen efter dessa röfvareband. Är verkligen franska garnisonen i Rom för svag, att kunna hindra nya röfvarebands uttåg ur Kyrkostaten? Röfveriets återupplågande i denna stund kastar ett egendomligt ljus öfver franska fanan. Och cl 1 avinra Sio Att franman måsta h 1