Göteborgsposten – 14 november 1864, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Från Stockholm. Vid sistl. Måndag fortsatt ransakning inför Stockholms rådhusrätt angående explosionen vid Heleneberg voro några vittnen inkallade, dols på begäran af allmänna åklagaren, stadsfiskalen Silfversparre, dels ock genom försorg af nattrakten vid Bergsund Nordqvist, fader till den vid explosionen omkomna 19-åriga flickan Maria. Efter några af åklagaren framställda frågor om hr Nobel vid Heleneborg på en gång innehaft 1,050 skarpa skott, om han haft någon laddad undervattensmina eller något annat större parti krut, och hvilka samtliga frågor hufvudsakligen blifvit med nej besvarade, hvarunder hr Nobel likväl medgaf att han innehaft mindre krutqvantiteter, tillfrågades hr Burmester (egaren till Heleneborg) om han haft sig bekant att Nobel bedrifvit tillverkning af nitroglycerin. Denne förmälde härå att han om fabrikationen icke haft sig något bekant, utan endast genom tidningarne fått kunskap om att hr Nobel uppfunnit det ifrågavarande sprängkrutet. Vidare framställdes till hr Nobel frågor om huruvida nitroglycerinen är giftig och sjelfantändlig. Härå genmälde hr Nobel att det icke tillkom honom att sjelf afgifva något bedömande om nitroglycerinens egenskaper, utan att sådant lämpligast kunde inhemtas genom vetenskapsmän. Emellertid sade hr Nobel att han alerig förnummit nitroglycerinen vara sjelfantändlig; giftig trodde han den heller icke vara; Åjag har flera gånger haft glycerin i munnen, ehuru jag icke sväljt ned den, men ännu lefver jag likväl, slutade hr Nobel. Vittnena, fem till antalet, af hvilka likväl tvenne icke hade något att i saken upplysa, afhördes härefter. Af deras berättelser utröntes, att ett af vittnena vid ett tillfälle sett en omkring 18 tum hög bleckpyts vara till en tredjedel syld med krut. Samma vittne hade jemväl, vid tvenne särskilda tider, iakttagit att det af sig sjelf tagit eld uti ett i glasburkar förvaradt ämne; om detta varit nitroglycerin visste ej vittnet. Nobel hade sjelf icke varit närvarande vid något af sistn. tillfällen. Ett annat vittne hade äfven en gång sett en mindre krutqvantitet uti hr Nobels laboratorium, äfvensom rör och undervattensminor; men om dessa varit laddade hade ej vittnet sig bekant. Ett tredje vittne hade sett ett större antal krutpatroner, om hvilka omkomne Emil Nobel sagt att de innehöllo bergkrut och voro ämnade att användas för antändningen af sprängoljan vid bergsprängningar. På af åklagaren framställd fråga om hr Nobel till ett större antal ställen, hvilka af åklagaren namngåfvos, lemnat nitroglycerin, medgafs detta af hr Nodel, under vidhällande af den förklaring han förut asgifvit, neml. attt det blott varit till försök, för att utröna sprängoljans brukbarhet. Smeden Erik Andersson, hvars hustru å lasarettet afled efter de svåra skador hon vid explosionen erhöll, inlemnade en läkareattest, innehållande att hustru Andersson dött af förgiftning, i kroppen inkommen genom avåra skottsär å hufvud, bål och armar. Slutligen förbehöll sig nattvakten Nordqvist att få bevisa, det hr Nobel å Heleneborg haft laddade undervattensminor; och uppsköts af denna anledning målet på fjorton dagar.